Ångrandets konst

Det finns många saker att ångra. Vi gör så många saker varje dag, varje vecka, varje månad och många saker får vi inse att vi ångrar. Stora saker och långa ångranden. Små saker och korta ångranden. Det är alltid lättare att lära av de korta än de långa men viktigare att göra tvärtom. Samtidigt så är alltid frågan om hur långt man kan ångra och när det blir ett sätt att slippa att faktiskt handla och se framåt. I vilken nivå ligger ett produktivt ångrande och när blir ångrandet snarare en black om foten som drar ner en? Jag vet inte. Tycker det är otroligt svårt. För man kan välja att inte se tillbaka – och helt enkelt inte ångra något. Valen är gjorda, en del blir bra andra blir dåliga men det är bättre att se framåt än att titta bakåt. Samtidigt innebär det att man inte lär sig. Framförallt att man inte lyckas att utnyttja den data, den kunskap och de insikter som man kan få av det som varit och det som blev. Balansen mellan att ångra sig för mycket och inte ångra sig. Svår att hitta.