Själens tystnad

Eftersom jag har tinnitus sen så många år så vet jag egentligen inte vad tystnad är. Att sitta i tystnad är för mig att sitta i ett ständigt sus, högfrekvent tjutande och ett sorts konstigt burrande. Som blir värre ju mer stressad jag är och desto tröttare jag är.

Samtidigt är tystnad något annat. Själens tystnad. Just nu och sen ett tag känns det som om min själ är ganska tyst. Det är så många saker som krävt så mycket att själen fått lov att hålla käft.

(vad är själen? well ska vi för enkelhetens skull prata om det som nån sorts mix av rationalitet och känsla, insikter och känslor i nån sorts entitet inuti: inte bara psyket utan nåt mer eller så skiter vi i att definiera det och låter alla ha sin egen definition i sann post-modernistisk anda)

Själens tystnad kan både handla om vila men lika mycket så skrämmer den mig. Den kan självklart handla om att jag behöver tid att hantera en massa saker som sker runtomkring. Men jag kan sakna en ganska viktig dimension av mig själv.