Hur lätt är det inte att bli religiös? Hur lätt är det inte att följa en falsk Messias?

Lisa Magnusson påpekar det i sin krönika om Julian Assange och Wikileaks:

Maktmissbruk och korruption kan uppenbarligen drabba även de mest godhjärtade av idealister. Det är den djupt ironiska läxa WikiLeaks lär.

Det jag tänker på är hur vi idag har samma religiösa frenesi hos ”invandringsskeptiska”. De spenderar en oerhörd energi på att förklara att invandring är oerhört skadlig: de mer eller mindre dammsuger Facebook efter personer som delar länkar som inte faller dem i smaken. Deras argument är lätta att slå hål på.

Eller har varit – för idag har de blivit sanningar när fler och fler inom tyckonomin ansluter. Fortfarande inga verifierbara argument men högröstat och med en i vissa fall illa dold agenda att normalisera SD och en minst sagt skrämmande konservatism.

Andra ser att det fanns ett tomrum i tyckonomi-korridoren, ett tomt rum varur man kan sitta och förklara lite frankt att man visserligen inte stödjer SD men konstant hävda att de argument de kommer med stämmer.

I faktaresistensens tid så är ”jag tror att det är så” lika sant som ”jag vet att det är så”.

Det kanske inte är sant men det känns rätt.

Det kanske inte hände men det är för jävligt ändå.