De har en mission: den skrämmande hypotesen

Det är nästintill omöjligt att offentligt uttala sig om flyktingfrågan eller förr om EU-migranterna offentligt utan att det kom en eller flera personer i flödet som snabbt förklarade att man hade fel, att man var naiv, att man inte förstod.

Jag har en hypotes. (Uppdatering: Hänger faktiskt ihop med den här texten.) Och några iakttagelser som dock baserar sig på icke-vetenskaplig kvantifiering.

  1. Det är till en stor majoritet män. Det är liksom 99 mot 1.
  2. Oftast i 45-årsåldern och uppåt.
  3. Ofta åt det borgerliga hållet – frapperande ofta med moderatavatar.
  4. Ganska ofta personer inom konsultbranschen men ofta säljare eller liknande. Alternativt så har de gått “Livets hårda skola” men de tenderar att minskat till förmån för de förstnämnda
  5. De använder ofta en argumentation som bygger på personangrepp tidigt i diskursen.  Sen väljer de att göra cirkelresonemang som många gånger går i så många cirklar att de blir svåra att följa.
  6. Hela diskursen bygger på ett stort mått av självgodhet eller kanske än mer självupptagenhet i form av att personen ifråga förstått något som inte andra förstår.

Min hypotetiska slutsats är att dessa män helt enkelt hittat sin mission. De kan här “göra skillnad”. Och eftersom de ser att de är flera har de hittat sin grupp. De är inte ensamma och därmed skapas en rörelse.

Det är därför de konstant kan lägga timmar på att ge sig in i diskussioner på personers postningar om frågorna – de ger sig aldrig in i andra diskussioner men just de här frågorna “brinner de för”. De är den sista utposten mot det onda.

Jag kallar dem “korstågsmännen”.

De är helt enkelt ute på ett korståg. De har en uppgift. De ska rädda något från det stora okända. Det handlar inte om att vara egoistiska eller inhumana – det här är en uppgift bortom detta. För att rädda landet från den uppfattade undergången (kulturen, samhället you name it) så måste saker som medkänsla, etik och juridik – i slutänden även demokrati – gå bort. I slutänden blir missionen viktigare än detta. Ändamålet helgar alltid medlen: bränn en häxa, bränn ett hus som ska bli flyktingboende, kalla någon för hedning eller kalla dem för vänster.

Dehumanisera de som inte tycker som en själv. Skapa en mental bild av en fiende så blir det lättare. Det är “de andra” som är hotet. De som inte är som “vi”.

Det är ungefär samma sätt som SD valt. Överdrivna påståenden, grav form av faktaresistens och en hög grad av subjektiv bevisföring. Det spelar inte så stor roll vad andra säger, andras bevis spelar ingen roll och deras egen källkritik sträcker sig mest till att bygga på om det som skrivs stämmer överens med deras egen åsikt eller inte.

Hatet får sin egen logik. Det vi ser här är en grym uppvisning, i stora mått, av det som både Milgram, Bauman och Zimbardo visat på sen länge. Bara att nu ser vi det i nationer. Nu ser vi det i nationalismen. Igen.

“Det är kanske inte just så det var men det är för jävligt ändå.”

Den här hypotesen skrämmer mig ganska mycket. Det finns få saker som är en så starka drivkraft som just missionen. Idag är det inte äggskallar på Twitter som står upp för missionen. Idag är det personer med sina egna namn som väljer att häva ur sig rasismer, xenofobier eller rena galenskaper. Utan att blinka.

Uppdatering: Jag funderar vidare tillsammans med flera andra runt vad nästa steg är och varför de gör det. Kommentera gärna här eller ännu hellre i Facebooktråden.