Edit: En utvecklad version av gårdagens bloggpost. Kan vara läge att läsa även om du läst den innan.

Ingen ska behöva utstå hot eller nedsättande kommentarer. Ingen ska behöva få kommentarer som handlar om att bli våldtagen, slagen eller på annat sätt få sin integritet och trygghet förstörd. Oavsett vad hen valt att göra. Det är en grundbult för att vi på något sätt ska kunna ha en yttrandefrihet. Det handlar inte om några åsiktskorridorer utan om grundläggande frihet för människor att uttrycka sig.

Med det sagt är det intressant att titta på den gångna diskussionen efter Adam Tenstas stunt i TV4s soffa. Både när det gäller Adam Tensta och den person som han använda som symbol för vad han anser vara Tv4s inkonsekvens (kanske till och med hyckleri) runt rasism: Louise Andersson Bodin. Den senare har fått genomslag genom att på bred värmländska vara humoristisk, satirisk och provocerande. Många har delat hennes filmer och snabbt blev hon upphöjd till ”humorns framtid”.

Om man börjar att titta på Tensta. Målet var att diskutera TV4s sätt att hantera frågan om rasism. Han, precis som många andra, är oroade för den normalisering som sker parallellt med stora ord om lika värde och noll rasism. TV4s val att ta med Andersson Bodin fick bli exemplet för honom. Han väljer att föra fram det och sen steppa ut ur studion. Han hade samtidigt sett till att få in en debattartikel i Aftonbladet. En ganska väl orkestrerad aktion helt enkelt. Att en del anser att han borde be om ursäkt för vad han gjorde i TV är lite udda.

Problemet är att hans val av aktion inte skapade den debatt som jag uppfattar han ville ha utan initialt en debatt om det var rätt eller fel sätt att agera på. Ganska ointressant men tyvärr förminskande av själva sakfrågan. Ganska många väljer att också försöka att påpeka att Tensta skulle valt att göra det här som en del av marknadsföringen av en ny skiva. Helt enkelt en klassisk deflection-argumentation där man använder någon av de sju dödssynderna för att misstänkliggöra någons engagemang genom att peka på en (möjlig) självisk grund.

Några väljer också att försöka att ”döda” Tenstas argument genom att peka på att han själv använt liknande uttryck. Beviset är åtta år gammalt. Liksom en fyra år gammal artikel från Café. En ganska vanlig syn i dagens diskussion: strunta i det faktum att vi människor normalt kan sägas ha en viss utveckling av våra åsikter och vårt moraliska tänkande genom livet, inte minst när man är ung. Inte minst att de senaste åren lyft fram det faktum att såväl n-ordet som olika kulturella ”artefakter” faktiskt har ett rasistiskt förflutet och i grunden rasistisk symbolik.

Det kan mycket väl vara ett tecken på den realtid vi lever i: det historiska, nuet och eventuella framtida påpekanden värderas kontextlöst. Det är onekligen ett problem. Hur många av de som slänger fram den gamla Metro-artikeln skulle vilja skärskåda vad hen själv sa för åtta år sen?

Nästa steg blev diskussionen om Louise Andersson Bodin och hennes eventuella rasism. Hon har bett om ursäkt för att använt n-ordet, samtidigt som hennes förklaringar indikerar sakfrågan: en internaliserad rasism i språkbruk och val av ord och uttryck. ”Jag visste inte, tänkte inte på att det är provocerande.” Normaliseringen. Om hon valde att använda ordet medvetet eller om hon är så pass döv för den diskussion som pågått i många år är vet vi inte. Hon väljer också – i både tidningar och i svar på diverse bloggar – att ge sig på Tensta istället för att lyfta diskussionen som han ville lyfta för att på så sätt vinna poäng. Emotionellt förståeligt men taktiskt väldigt dumt.

Samtidigt kan man undra om inte diskussionen helt hamnat fel: Tv4 klarar sig väldigt lätt undan i det här. Det är en viktig sak som Adam Tensta tar upp, och jag har svårt att se att den frågan skulle kunnat bli lika stor om han stannat i soffan och diskuterat den med programledare som har oerhört lite med innehållet att göra. Valet att göra det i samband med hyper-mys-programmen på morgnarna är självklart mycket bra tänkt som plattform. Men Tv4 ser till att helt reflektera bort hela diskussionen, vilket man lätt kunnat scenarioplanera samtidigt som man väljer att säga upp samarbetet med Andersson Bodin – trots hennes ursäkt: de erkänner alltså att de gjort en dålig research men väljer att slänga ut en person som försökt ställa saker till rätta. Det faktum att de nu vare sig ställer upp för sitt val av gäst – och sen väljer att peta henne utan att egentligen förklara varför är oerhört stötande. Innebär det att alla som de väljer att plocka in i program kan petas om någon hävdar att de gjort något fel – även om de bett om ursäkt?

Det som Tensta lyckas med är att skapa en symboldiskussion för dem som upplever sig marginaliserade utifrån systemrasistiskt kontinuum. Samtidigt skapar han, men också de som hävdar att hans aktion var fel och dum, indirekt en symbol för de grupper som tycker att det är för mycket snack om rasism – och för de som är rasister: Louise Andersson Bodin blir, till stor del utan egen förskyllan, en idol bland SD-anhängare och svansen.

I slutänden har alltså en diskussion – vars mål var att lyfta fram problem och minska klyftor – skapat två olika separata symboler, gruppernas egna åsikter har stärkts och motsättningarna och diversionen blir bara mer grundlagd. Adam Tenstas intention kan ha varit att lyfta diskussionen (allt indikerar på det) men hela diskussionen hamnade någon helt annan stans. Louise Andersson Bodin har å sin sida skaffat en än starkare fanbase inom grupper där n-ordet, där xenofobi och annat florerar.

Vem vann? Tyvärr skulle jag påstå att vinnarna är de som vi inte vill ska vinna något: separatister, extremister i båda läger och en diskussion som inte kommit ett dugg längre än pajkastningen. PR-mässigt vann Tensta hos vänstern både genom att stärka deras argument och genom att göra högern arga. Louise Andersson Bodin vann också – hennes kommande filmer kommer att bli virala pga det här oavsett vad de handlar om. Hennes möjlighet är att bygga ett varumärke som appellerar till personer som anser att rasism inte är så farligt, att man borde få göra som man vill och att vänstern är väldigt töntig.

Det pinpointar ett växande problem, där man i varje uttalande behöver räkna med hat och hot. Vilket totalt slår undan de fördelar som ett demokratiskt samtal online kan ge. Samtidigt farligt att hela tiden peka mot ”näthat” på allt som är kritik av åsikter. Det finns diken som ständigt besöks i dagens diskussion.

I längden finns det ett antal intressanta aspekter där den här diskussionen på många sätt reflekterar ett Sverige idag: urbanism vs landsbygd, en mångfald kontra enfald, medievan vs okunnig om medielogik. Vem som är ”underdog” beror på vilka övriga kontexter som iakttagaren finns i. Avsaknaden av såväl redaktörer, referenser respektive reell faktakoll är problematisk, och för många därmed en möjlighet att driva frågor som saknar grund, föra fram myter som sanningar och på många sätt avtrubbas och normaliseras en radikalisering av åsikter.

Referenser: Adam Tenstas debattartikel, Louise Andersson Bodins video om situationen, LaMottes debattartikel, Adam Tensta fördömer hot mot LAB, Johan Öberg om dubbelmoral, Lasse Anrell som hyllar Louise Andersson Bodin, Mises-bloggen om Skådespelarsamhället, Tensta-intervju från 2007 och Caféintervju från 2011, Per Gudmundson kör alla delarna i sin anti-Tenstakrönika och NA ger sig på Gudmundson, Arin Karapet anser Tensta borde be om ursäkt, Arbetarbladets Jenny Wennberg menar att Tensta folkbildade, Magnihasa om Tenstas agerande, Lekman väljer att se Tv4s agerande, Andreas Häggströms Facebookinlägg om tillståndet i diskussionen, Anoush Ghasri menar att Tensta står för dubbelmoral

Ps. Lyssna på Mattsson/Helin när de en bra bit in i podden tar upp frågan. Ds.