Varje tanke kan inte bära sin egen ROI

Inlägget gjort av Deeped

Morgonens tågresa innebar ett möte mellan två världar. Jag satt och tänkte över den digitala människan och samhälle 2.0 inför min och Sarahs dag på Internetdagarna som kommer heta Den Digitala Människan.

Samtidigt tittade jag ut över södra Dalarna, jordbruksbygd, skogsbygd. En region som på många sätt halkat efter. Tänkte runt urbaniseringen kontra möjligheten till en ny här-tillvaro via digitala verktyg.

Motsättningen i att vi idag kan utföra oerhört mycket arbete var som helst med hjälp av Internet och uppkoppling – samtidigt som vi ser en av de största förtätningar och urbaniseringar i historien.

Doesn’t add up.

Eller så gör det just det – kanske är det så att ju mer digital vår vardag blir desto mer sociala blir vi och därför söker vi att möta andra personer i köttvärlden, uppleva saker AFK.

När jag twittrade ut vad jag gjorde – att jag funderade över de här frågorna fick jag direkt motfrågan: ”Vilken är din slutsats?”

En valid fråga samtidigt väldigt typisk för vår realtid. Och kanske ett möjligt problem för framtiden. Eller som Jesper Åström påpekade:

För om varje tillfälle av eftertanke kräver ett direkt ROI – en samtidig slutsats – så förloras en del av möjligheterna som tänkande alltid haft: tid att testa hypoteser, tid att låta trådar vindla runt varandra i neurondansen utan större mening än just rörelsen.

Det blir meningslöst i omvärldens blick. Det tar för lång tid. Det är inte superlive, det är inte något som kan plockas fram i lagom bitar när man behöver det ondemand.

Ju snabbare vi avkräver att våra tankar ska skapa en produkt desto större är sannolikheten att känslan får styra slutsatserna. Logik är alltid långsammare än emotionen. Pathos snabbare än ethos och logos.

Motsättningen till den digitala världen kan ligga mycket i detta – vår utgångspunkt av att det måste effektivisera och snabba upp snarare än vara ett verktyg som bättre kan ge ytterligare tid.

Tid att tänka. Tid att utveckla något som i tredje, tionde, femtionde steget blir något produktlikt.

Faran med det digitala ligger vare sig i skärmtid, realtid eller i att vi har mångdubbelt mer data tillgängligt – det ligger snarare i det faktum att vi tror att varje tanke behöver bära sin egen kostnad, varje hypotes måste skapa en produkt.

Än en gång: Internet, det digitala, sociala medier är en kniv. Antingen kan vi välja att döda med den eller rädda liv med den. Eller skära det dagliga brödet som ger liv.

Ps. Vad skulle du tycka vara spännande att höra på en dag om den digitala människan? Tipsa om personer, ämnen och sånt i kommentarerna. Ds.