På spaning i samtiden: det jag inte sett finns inte

Senast idag var det personer som förklarade att Jan Gradvall har fel när han skriver om att folk anklagar Spotify för CD-döden. Det må vara så att Gradvall har fel men argumentet som personerna för fram är ”jag har aldrig hört någon nämna det argumentet”. Det är knappast speciellt vettig argumentation. Men inte minst på sociala medier rätt vanlig. Vi gör det allihop. Anektdotisk bevisning har en ganska låg trovärdighet. Att avgöra ett arguments validitet utifrån en subjektiv erfarenhet är riktigt knepigt:

  • Vårt minne är en ganska dålig datahanterare. Bara för att du inte minns något innebär inte att du inte hört det. Fr a om vi adderar det faktum att vi idag hanterar närmare 40 gb inkommande data varje dag så skulle jag nog säga att om hjärnan inte är, utifrån behov, intresse etc är inriktad på den specifika informationen så blir ”jag har inte hört det” en ganska osäker parameter för att testa ett argument.
  • Vi lever i olika kluster. Sannolikheten att du umgås med människor som är ungefär som dig, delar ungefär samma värderingar och pratar om ungefär samma saker är rätt stor. Filterbubblan är självklart problematisk utifrån flera perspektiv och när det kommer till att bevisa eller motbevisa ett argument bör man åtminstone ta med i beräkningen att om man inte hört något så är det sannolikt så att det ändå kan ha sagts.
  • Argumentets logik slår ofta ”jag har inte hört det” i sig själv. Men det är en lite annan historia.