Krönikören Gabriella Bark har byggt sig ett klickmonster med sin krönika om att feminismen har skapat menlösa män och att hen är ondska. Åsikten är fri.

Krönikan är rätt kass – både logik och stilistik haltar. Jag lutar mot att det egentligen är ett misslyckat försök till ironi och som hon nu inte kan backa från utan får leva med att hon ses som en ganska patetisk person med antifeministiska åsikter. Typ konstprojekt gone bad. Eller väldigt medvetet linkbait utan att det egentligen har någon större vikt. Eller att hon gör en Miss Skinny och imorgon kommer att säga ”ha, där blev ni allt lurade”. Vilket knappast kommer göra saken bättre.

Men om vi ändå går efter hypotesen att hon tycker som det hon skriver blir det i sig märkligt. Hon gör sig till talesperson för män. Hur män vill ha det. Män vill göra avgrundsvrål och dra kvinnan in i grottan och ha ”gorillasex”. Jaha? Nånstans tappar det trovärdighet direkt i den delen: varför ska hon göra sig till talesmän för hur män egentligen vill ha det? Oavsett hur hon vänder på det är det knappast så att män inte kan göra det själva. För man får göra starkt våld på nån sorts seriös tanke för att säga ”nä, idag har män ingen möjlighet att uttala sig”.

Texten (om vi nu fortsätter hålla hypotesen att Bark faktiskt tycker det hon skriver) visar i sig att hennes åsikt bygger på minst sagt skakig grund: det är anektotiska bevis typ ”folk i min omgivning och kompisar som…” Har hon frågat dem om de vill ha ”gorillasex”? Eller om de är olyckliga i sin mansroll? Och om en sagt det – är det då en sanning för alla?

Det är ett lite märkligt hopp hon gör från grottmannen till dagens man. Förutom att hon (om hon verkligen menar det hon skriver) utgår från ett ganska extremt biologistiskt perspektiv där såna saker som evolution (evolutionen är inte en konstant utveckling utan sker i skov) mm inte inträffar så missar hon det lilla faktum som kallas civilisation (en lång diskussion om det här – läsvärd på många sätt). Konsekvensen av hennes åsikt att mannen ska vara mer som grottmannen är också att såna saker som våldtäkter (kan hända att en del kvinnor inte vill bli indragna i grottan och ha ”gorillasex”), mord och generellt ganska anarkistiskt leverne ska vara det som gäller. För det ena kan inte komma utan det andra (även om det skulle finnas en viss humor i att se slipsklädda kostymbärande män utstöta gutturala vrål… vänta – det ser man ju på kickoffer och fotbollsmatcher och på SDs partifester).

Förutom det lite märkliga sättet att sudda bort betydelsen av civilisation (som generellt antagligen män i gemen mår ganska bra av) så driver hon också en tes om att sex ska vara inriktat på inte bara prestation utan effekten barnalstrande. För det hon beskriver är alltså att männen inte ens ska bejaka sin grottmänniskoidentitet utan ha sex som djur.Och hon missar att ”gorillasex” närmast kan ses som en ganska instrumentell handling för att säkra avkomma. Det var knappast så att grottmannen valde mellan vaniljsex och ”gorillasex” (jag tycker det är ett smått surrealistiskt uttryck) utan valet mellan sex mellan två människor för sexets skull eller sex på mannens villkor utifrån maktperspektivet att säkra sin avkomma.

Det hela verkar av någon outgrundlig anledning egentligen grunda sig i hennes aversion mot ordet ”hen”. Vilket gör det hela skitkonstigt rent ut sagt. Hen är en konstruktion för tillfällen där det inte är eftersträvansvärt att bestämma könstillhörighet eller när det inte är möjligt. Att det sedan även har en funktion för att lyfta det faktum att kön i språk är en social konstruktion (och enligt vissa även så i en mer vidsträckt form) är underordnat.

Att Bark i slutet gör nån sorts saltomortal gör att, om hon menar det hon skrivit, egentligen inte menar det. Och om hon inte menar det, så har hon totalt tappat möjligheten att säga att det här var en text för att få folk att tänka till.

Oavsett om hypotesen om att det hon skriver är ett försök att visa hur illa ställt det är när personer som ogillar feminismen diskuterar eller om hon menar att tjejer ska ta ett steg tillbaka så misslyckas hon.

Så slutsatsen blir helt enkelt att det är en rätt kass text. Och de som delat den för att de håller med i den är ute och hojar. Feminism gått för långt? Det är lite som att säga ”det är för mycket snö” eller ”nu har humanismen gått för långt”.

Tycker ni ska läsa min dotter och hennes kompis text istället. Den visar vad feminism faktiskt handlar om. Och att en elva- och en tolvåring är mycket smartare än en hipp krönikör.