Att tårta eller inte tårta

Ny text dagens efter: När jag började skriva den här texten så handlade det mer om att försöka fundera över det ena och det andra i de sidor som dyker upp när protester sker. Men ganska snart blev det mer intressant att fundera över hur tidsandan och den etiska kompassen bland fr a tidningar och liknande vrids om beroende på vad som sker i omvärlden. Diskussioner och smartskallar på Twitter (japp de finns om man letar lite) innebär att man hela tiden får nya insikter (om man vågar lyssna). Generellt kan man ändå ana att dagens tårtning påverkas av Anna Lindh-mordet men också av det verkliga men också upplevda terrorhot mot vanligt folk som dykt upp sedan Anna Lindh. Palme må varit innan men den andra gången var mycket mer plötslig och oväntad. Det påverkar självklart synen på om det är ok att tårta någon. I en situation som den vi har idag så blir demokratin lite gudomliggjord och därmed går från att vara ett verktyg som på olika sätt har inkongruenser och ett dynamiskt tolkningsområde till en statisk oomkullrunkelig regel. Det gör att en känd journalist i ena andan kan citera Voltaire om att alla har rätt att yttra sig och i andra förklara att han ska blocka alla som anser tårtningen vara ok. Demokratin genomsyrar eller rastrerar inte utan är något annat som ska uppnås. Men slutsumman blir ändå att istället för att skapa ett motstånd mot SD har tårtbrigaden gett dem en för tidig julklapp där de får komma i tv-sofforna och oroa sig för säkerheten, förklara sin syn på politiken och bli hedersförsvarade av en hoper ledarjournalister. Tårtningen tenderar att visa dem som riktiga politiker snarare än något man inte behöver bry sig om.

Gammal text på kvällen av tårtdagen: Att tårta eller inte tårta. Det är frågan för dagen. Man kan fundera om det är samma trivilitet som gårdagens tofsdrag men det här har djupare drag runt demokrati, yttrandefrihet och att få ha åsikter i fred.

Bill Gates tårtad
Den klassiska tårtningen av Bill Gates i Bryssel.

Dagens tårtning av @jimmieakesson har raskt blivit omdiskuterat på Twitter. Ganska många rasar mot den och den som försöker sätta saker i perspektiv blir kallad både det ena och det andra. Och då är det inte SD-gänget som härjar på utan vanliga. Exempelvis förklarar @goranhagglund att han ser allvarligt på det inträffade.

Twitters motsats till Pastor Jansson @wistikent får rejält med pisk av uppretade liberaler när han noterar att tårtning ändå är lite kul. Han har sedan skrivit ett blogginlägg om helig dårskap. @magnusbetner tycker det inte.

Problemet ligger självklart i det faktum att någon lyckades ta sig fram och tårta Åkesson. För visst, det kunde varit en bomb, en kniv eller en giftödla istället för en tårta. (Ett argument som inte användes när Ringholm tårtades från mediahåll. På Flashback kan man hitta Dessert Storms tårtrecept.). Nu var det inte det.

Aftonbladets tårtrecept Tack till <a href=
@nilsgustafsson" src="https://deepedition.com/img/BYXbO4wCUAAQt1a.jpg-large.jpeg" width="1024" height="640" srcset="https://i1.wp.com/deepedition.com/img/BYXbO4wCUAAQt1a.jpg-large.jpeg?w=1024&ssl=1 1024w, https://i1.wp.com/deepedition.com/img/BYXbO4wCUAAQt1a.jpg-large.jpeg?resize=300%2C187&ssl=1 300w" sizes="(max-width: 1000px) 100vw, 1000px" /> Aftonbladets tårtrecept Tack till @nilsgustafsson

Självklart finns det en verklighet där öppenheten mellan medborgare, väljare och politiker har minskat och i ett land där vi haft två mord på statsråd på öppen gata så blir det extremt svårhanterligt och emotionella argument utgår från de mer eller mindre obearbetade händelserna i svenska folkhemmet.

@redundans exakt. man kan vara oense om huruvida tårtningar är bra eller dåliga, men avsikten är oftast att förlöjliga – inte skada.— Marcin de Kaminski (@dekaminskiNovember 5, 2013

Samtidigt, som noteras i @dekaminski s gamla Yelah-text om tårtningar så handlar det om att förlöjliga åsikter som personen står för – inte om våld (på tal om våld hittar jag en ganska bra gammal text om våld). En text om Pieing finns också på Wikipedia. Tårtning kommer från slapstick-komedin och har en historia som sträcker sig tillbaka till sjuttiotalet. Det handlar om att med påtaglig och igenkännbar humor faktiskt protestera.

Om man tar bort själva diskussionen om den potentiella teoretiska möjligheten att en tårta skulle kunna vara något annat så hamnar man snarare i en diskussion om vad yttrandefrihet och demonstrationsfrihet (eller mötesfrihet) innebär. Hur långt ska motståndare kunna gå utan att man kränker en annan persons demokratiska frihet (oavsett hur korkade åsikter personen har)?

I en gammal diskussion runt en annan demonstration så skrev en SD-anhängare ”kritisera gärna min åsikt men försök inte påverka den” vilket ju är ett nästan humoristiskt uttalande i sin motsägelsefullhet. Dock är det nästan där vi hamnat ibland när det gäller att försvara demokratiska friheterna. Själv har jag stått vid sidan av första maj-tåg och ropat slagord mot sossemakten tillsammans med en oredig röra av syndikalister, anarkister och vänsterlibertarianer (I know – contradiction in -ismer), jag har varit med i planering tut-attacker mot brunhögern och generellt tillhört den del av anarkismen som med fredliga medel ändå valt att försöka tysta. Rätt? Kanske, kanske inte (oavsett så är det preskriberat sen länge).

Problemet är att allt har två sidor – eller pajen är rund. Att bara vara tyst och inte störa innebär samtidigt att ingen markering sker mot något som är fel. Samtidigt innebär varje tystande av en åsikt ett förminskande av yttrandefriheten. Å tredje sidan – att inte invända mot åsikter med argument och visa sin avsky innebär att man hamnar i en situation typ där det är ok att kritisera men inte försöka att ändra någons åsikt.

Eller ”You get pie in the sky when you die” (visst är det en snygg tillbakagång till tårtorna) innebär ju i princip att man ska vara nöjd med det man har för det blir ändå bättre i himlen vilket är ett synsätt som liknar ”ge fan i att försöka ändra min åsikt” och lätt kan hamna i ”alla har rätt att demonstrera i fred”.

I do not agree with what you have to say, but I’ll defend to the death your right to say it. –Voltaire

Att få en tårta i ansiktet kanske inte ändrar Åkessons åsikt men markerar att den är synnerligen löjlig. Så löjlig att man med hjälp av det klassiska komediverktyget tårta-i-ansiktet visar det. Enligt tårtföreträdarna. För faktumet är att det finns inget så ofarligt och avklätt som en person som precis fått en gräddbakelse i ansiktet. Frågan är i vilket läge vi väljer att använda något annat sätt att göra motstånd än med verbala verktyg? För tårtmotståndarna handlar det demokratin och faktiskt att personen Åkesson ska kunna känna sig trygg. Det är en viktig del av diskussionen. För i politiken idag, när vi har en personifiering av åsikter så måste även personen finnas med i beräkningen. Även om Åkessons parti gärna skapar osäkerhet och otrygghet för en stor grupp människor så har de rätt att känna sig trygga; precis som vi då ska ifrågasätta deras vilja att dra undan tryggheten från folk.

En annan fråga är hur bra personskyddet egentligen är om man missar en tårta. Baksidan med tårtningen utifrån ett politiskt pr-perspektiv är att idag är det synd om SD.

Uppdateringar:

Mattias Irving skriver på Seglora och ger ett annat perspektiv (efter en lite märklig uppdelning av vilka som säger vad: hello liksom) – att vi fyller en till synes liten händelse med stor mening. Humorn går förlorad enligt honom. Och oavsett humorns vara eller inte så är åsikten om att man ska ta avstånd med konsensus oerhört problematisk.

@carolinafarraj är både bitsk och rolig – och får fajtas med mindre intellektuella argument. Exempelvis här.