Skyldig i tredje, fjärde led

I Sverige har vi särskilda fildelningsåklagare. Jag är inte säker men jag undrar om vi har särskilda trafikbrottsåklagare, sexbrottsåklagare osv. Men däremot har vi i Sverige alltså åklagare specialiserade på brott mot immaterialrätten i form av fildelning.

Det som den här åklagaren nu gjort är att stämt .SE – alltså den stiftelse som tillhandahåller domännamn under den svenska toppdomänen för att de ska dra tillbaka piratebay.se: den ska anses som förverkad och ägas av staten alternativt för evigt spärras. Läs den meningen igen.

Enligt åklagaren ska .SEs vägran att göra detta räknas som medhjälp till medhjälp till brott. Hans argument är att domänen inte är en adress utan marknadsföring. Det är han nog iofs rätt ensam om att definiera domäner som marknadsföring men faktum kvarstår. Åklagaren är beredd att gå ännu längre än tidigare och nu jaga domänerna och – vad hindrar honom att börja jaga IP-registret? Eller bloggare som nämner The Pirate Bay – kanske med länk. För inget kan egentligen stoppa en sträng av olika medhjälpsyrkanden. Problemet är inte längre själva fildelningen utan att The Pirate Bay fortsätter att existera. Jakten på fildelare som faktiskt delar filer verkar vara mindre viktig än den symbol för inte bara fildelning utan för det faktum att oavsett hur många miljarder som plöjs ner så kan man inte stoppa TPB. Det här är en symbolisk fråga och nu en politisk fråga. En oerhört viktig, i all sin absurdhet, stämning då ett fällande fullkomligt urholkar möjligheten att beskriva eller tillhandahålla något som kan användas till brott. I princip så innebär det att varje producent av varor som kan användas till brott kan dömas.

Var det någon som sa 1984?

VD Daniel Aerts har bloggat om det och noterar att det hela är lätt absurt. .SEs jurist menar att det är minst lika absurt att börja jaga registratorer.