Idag fyllde jag 43. Det var ganska mycket som en dag som alla andra och ändå inte. Det har väl inte så mycket med födelsedagen att göra egentligen – det är ju faktiskt en dag som alla andra förutom det faktum att så många faktiskt tänker på en. När man inser det så blir det en alldeles speciell dag faktiskt. För även om det är en kort tweet eller ett grattis på FB så innebär det att en person faktiskt haft mig i fokus i sitt medvetande ett par sekunder – positiv tanke. Den mängd som gjort det innebär att jag har blivit tänkt på i 18 minuter idag. Det är stort. Det är något att vara djupt tacksam för. Det är något att bära med sig när man känner sig ensam eller då livet går en emot. För jag tror inte på någon sorts magisk tankekraft lika lite som jag numera tror på bön som att den i sig påverkar. Men insikten om att någon tänker på en, eller för den delen ber för en, det är i sig en möjlighet som skapar kraft hos mig.

Så 18 minuter. Och om det så varit en minut. En ynnest. En möjlighet att se att den där kraften finns inuti. Att omsorgen finns utanför. Hos vänner, bekanta eller främlingar som man mött och som skänker en tanke.

Post #085 i #blogg100