Margaret is dead

Stora ord från politiker idag. Thatcher förändrade saker – en del saker säkert goda men det var mycket som var oerhört smärtsamma för ett Storbrittanien som blev hårdare.

“And when they finally lay you in the ground / I’ll stand on your grave and tramp the dirt down.”
Elvis Costello i Tramp the dirt down.

Den stora diskussionen idag var inte det faktum att Margaret Thatcher dött utan såväl FB som Twitter delades om det var ok att faktiskt inte sörja eller till och med på något sätt glädjas. En som väl inte direkt tog på sig sorgebindeln var Morrissey.

17890_10201009530700035_175456602_n

De som sett Järnladyn inser att Thatcher var en väldigt speciell person. På väldigt många sätt. Extremt driven politiker som ensam visade att kvinnor kunde bli politiker men samtidigt en extremt hårdför konservativ tory. Och tillsammans med det en inblandad liberalism vilka tillsammans inte alltid blev något speciellt vackert.

Oavsett att hon dött så kan jag inte hjälpa att så mycket som man hatat henne så är det svårt att faktiskt sörja. Eller tycka att det är helt rätt att en person som skapat så många hinder för saker att hända nu i mångt och mycket blir upphöjd till skyarna.

Margaret on the guillotine är kanske den mest kända hatlåten men Morrissey var inte ensam. Buzzfeed listade 21 stycken sånger som brittiska musiker skrev om henne.

Post #076 i #blogg100

Uppdatering: Morrisseys uttalande kom från en gammal intervju. Fast han skräder inte orden i det nya uttalandet heller.