Sverige: den kränkta pietismens högborg

Vad är det med folk? Har vi blivit ett land fyllt av pietister som kränks av såväl leopardmönstrade kläder och representation?

Om det inte är Malin Stehn som kallar personer klädda på ett visst sätt för luder när hon beskriver barnkläder som inte är kosher och få femtiotusen personer att gilla det så ska vi uppenbarligen strypa all representation (det är iofs ödets ironi att Annie Lööf själv åker på en granskning efter sin höga svansföring i Tillväxtverket-affären): fr a bör myndigheter uppenbarligen knappt bjuda på kaffe. Skattebetalare ska ju inte betala för sånt.

Det är ok att kalla personer för luder, så länge man anses skydda barnen. Det är okej att dra av spritnotor så länge man inte är politiker.

Ja, regler ska följas om man satt upp dem men hur tänker folk: var går gränsen för “renlevnaden”? Kanske dags att helt ta bort avdragsrätten för representation även för företag? Ska verkligen företag få sälja vilka kläder de vill till unga? Dags för lite reglering och ordning: för det vet ju alla att företag är onda och ska sättas dit.

Den traditionella pietismen hade en idé i bakgrunden: en metafysisk grund. Den moderna svenska kränkta pietismen (där SD:are och annat nationalistiskt krafs brukar vara de mest lättkränkta och renhetsivrande) har det inte. Det gör den i längden väldigt väldigt skrämmande eftersom det då inte finns någon hejd och styrsel på den.