Jag skrev en tweet out of the blue. Det var ingen plan bakom. Det här blogginlägget kom till efteråt.
Storified by Deeped Niclas Strandh · Mon, Aug 06 2012 14:28:27
Är ni lyckliga?Deeped Strandh
Det var tyst en stund.
@deeped kuggfråga?Ulf Hedlund
För jag satt bara där, funderade över lycka, funderade över vad det behöver innebära att känna lycka. Hade pratat om det där med Gud. Det där som för vissa fyller ett hål och för andra upplevs som något nedtryckande.
Är man lyckligare med Gud? Är jag lyckligare om jag är rik? Eller om allt går som det ska på jobbet? Om jag når mer reach på det jag säger, uttala mig mer osv?
Antagligen inte.
@deeped den är rätt avslöjande. Oerhört viktig att ställa sig själv då och då. Både för att kunna se och förändra.Anna Forsberg
Det som är intressant när man ställer en sån fråga är också att vissa nästan besvarar den aggressivt. Som om man bett dem klä av sig nakna. Som om man bett att få låna halva deras förmögenhet och få kyssa deras älskade. Kanske inte så konstigt ändå. Tänker man på diskussionen runt exempelvis Facebook så tenderar diverse psykologer mena att det är negativt att visa att man är lycklig. Att det är en falsk yta som spelas upp och att det istället skapar olycklighetskänslor.
Ja, men törs knappt nämnda det. RT @deeped: Är ni lyckliga?Jan Johannesson
Allt handlar självklart både om kontextualitet, tolkning och plattform. Jag kan uppleva att många på Twitter snarare är rätt olyckliga. Och det var många som svarade ”nej” på frågan.
@deeped det är jobbigt när man försöker vara butter och så kommer LIVET och förstör!Ulf Hedlund
Så är det kanske lite. Eller att man lätt kan blanda samma lycka med att vara nöjd (något @lottaop påpekade). Kanske är det just det som det handlar om när man pratar om att lyckan som visas gör en olycklig eftersom man jämför: man kan knappat jämföra lycka men kanske nöjdhet.
@deeped Ja, men ibland försöker min hjärna lura mig att jag inte är det.Annika Holmberg
Jag är ingen ”lycklig” person.
Det vill säga – det är nog få som skulle beskriva mig som lycklig. Samtidigt kan jag mer och mer finna att lycka ibland faktiskt är där. Jag minns efter min sjukdom, när jag verkligen inte känt lycka på flera år. Både den akut fördjupade depressionen och den tunga medicineringen gjorde att känslorna var avtrubbade. Så efteråt, när jag plötsligt kände den där … oväntade känslan. Lycka. Det handlade inte om någon himlastormande återstående känsla utan om en plötsligt bubblande avsaknad av… sorg. Jag såg mina barn, jag såg hur fantastiskt lyckligt skattad jag var. Känslan gick över men lämnade ett minne.
Det vill säga – det är nog få som skulle beskriva mig som lycklig. Samtidigt kan jag mer och mer finna att lycka ibland faktiskt är där. Jag minns efter min sjukdom, när jag verkligen inte känt lycka på flera år. Både den akut fördjupade depressionen och den tunga medicineringen gjorde att känslorna var avtrubbade. Så efteråt, när jag plötsligt kände den där … oväntade känslan. Lycka. Det handlade inte om någon himlastormande återstående känsla utan om en plötsligt bubblande avsaknad av… sorg. Jag såg mina barn, jag såg hur fantastiskt lyckligt skattad jag var. Känslan gick över men lämnade ett minne.
@deeped Nej, inte särskilt. Små, enstaka, sällsynta stunder kanske.Anna Kristina
Det minnet vårdade jag. Det är nog första och enda gången min utbildning i själavård varit till någon nytta för min egen del. Det innebar att jag inte behövde jaga ”lycka” (men nöjdhet jagar vi konstant – och når aldrig det). För lyckan kom och kommer då och då.
@deeped det finns stunder.Johanna
Kanske är det så enkelt: att hitta den där lyckan handlar inte om att jaga efter regnbågars slut – där hittar man möjligtvis en smula nöjdhet. Mer kan det kanske handla om att vara närvarande när lyckan plötsligt dyker upp. Oavsett hur man mår. Oavsett om man känner sig nöjd eller inte.
Ps. Jaja, det är lite cheesy det här men ni får ta det. Ds.