Först ett uttalande runt Ganna-affären:
Men man måste också fundera på vad det skulle innebära för Sverige och svensk ekonomi om vi gick in och skapade en princip som innebär att människor får komma i stor omfattning även om de är långt upp i åldrarna och har släktingar som har fått asyl i Sverige
Vem tror ni att det är som gör uttalandet? Åkesson?
Nej.
Tobias Billström. Moderat och migrationsminister. Som förklarar att allt gått rätt till och ger kritikerna en känga om att man inte ska glömma bort att det finns kostnader med anhöriginvandring och att visst kan ett ömmande fall göra folk upprörda men då glömmer man att politikerna faktiskt tar ”ansvar”. Det är vad hela hans uttalande andas – att han tar ansvar. Ansvar – det ord som en annan i samma ålder som Billström gärna använder i samband med partiledardebatter och intervjuer.
Självklart är det hårt draget och kanske till och med elakt. Men man kan inte undvika att fundera vad som redan sker i det politiska samtalet när det gäller invandring nu efter att SD faktiskt har en demokratisk plattform. Samma sak skedde efter Ny Demokratis sejour i riksdagen: övriga partier avväpnade Bert och Ian genom att plocka upp deras frågor, stöpte om dem och tog med dem i sina partiprogram.
I den här frågan finns inte något partipolitiskt att hämta. Sista linjen togs bort i samråd av socialdemokrater och moderater, och även om kristdemokraterna motsatte sig det har de inte gjort något åt det på snart fem år.
Politiker är inget lätt jobb och oavsett vilka enskilda fall som kommer upp måste det finnas en linje – men frågan är när linjen blir sitt eget värde och undantag inte ens får bekräfta regeln. Rättvisa är inte detsamma som godhet. Att vara god innebär att man väljer att låta gott gå före rätt. Det skapar inte anarki utan ett samhälle som ökar människans värde.
I söndagens DN fanns en artikel om ”slacktivism” i söndags – dvs. att man inte gör riktigt uppror utan mest klickar ett Like eller delar en länk. Artikeln andas att det är mindre värdefullt, mindre intressant och bygger bilden av både de digitala plattformarna som rätt meningslösa (i enlighet med Malcolm Gladwells långa artikel) och människorna som engagerar sig i Facebookgrupper etc. lika gärna kunde låta bli. Problemet är helt enkelt att man då inte förstår att a) det handlar inte om antingen eller utan att personer gör det de kan. Det är knappast så att om Facebooksidan eller gruppen för Ganna inte funnits så skulle fler kommit ut till Arlanda för att protestera. Det är dumt. Och b) om slacktivism innebär att dels fler får reda på saker som sker men också att politiker och myndigheter, företag och offentliga personer väljer att lyssna på mängden personer som valt att ”slacktivera” sig så vinner det goda.
Att välja att förklara att något som personer gör får en direkt skillnad (finns få som jag gillar så mycket som Micke men här har han fel :)) är samma lätt obsoleta sätt att tänka som man gör när man hellre satsar på en kampanj till många än att arbeta för viralt kontextuell spridning av en kampanj. Människor handlar genom gradvisa steg, en förändringsprocess där vissa gör en sak, och den lilla saker förs vidare till andra som gör ytterligare saker. Påverkan sker inte vid ett enda tillfälle utan kontinuerligt. Det är styrkan med internet och med att låta slacktivism ske.
Tobias Billström väljer att spela hardball. Mängder med svenskar har, på sitt vis, skapat en situation där han kommer att behöva göra något. Det är en kvinna det handlar om – det finns många fler. Det är inte så att alla kan komma. Men i det här fallet måste man se till en medmänsklighet – och att människor faktiskt känner sig djupt störda av att man väljer att slänga ut gamla blinda dementa ryskor eller barn ur landet.
Ps. Den som först kommer på var citatet kommer ifrån utan att fuska blir creddad. Ds.