Morgonens stora nyhet var att SJ slängde av en elvaårig kongolesisk flicka i Kumla igår kväll. Ensam och på en station utan bemanning. SJ förklarar att det är ett fatalt misstag men vill åtminstone i början försöka bortförklara sig:
Nu är det ju så att om man inte har en biljett på ett tåg så är det faktiskt en brottslig handling. Men det är naturligtvis beklagligt, det som skett. Tack och lov har flickan upphittats, säger Sven-Ingvar Håkansson.
Visserligen ett uttalande som Håkansson senare ångrar men det visar snarare vilket tankesätt som gäller för SJ. Ett synsätt som verkar gälla även för polisen:
– Vi tycker inte att det ligger ett brott bakom händelsen, förutom möjligheten att konduktören kan ha brutit mot några av SJ:s regler och begått tjänstefel, säger Örebropolisens informatör Mats Nylén.
Det är alltså inte ett brott att slänga av ett barn från tåget en kväll i en främmande stad. Inte enligt polisen och inte enligt SJ. Ingen verkar lära sig ens. Ordet rättslöshet känns inte så långt borta. För några ynka svenska kronor har företaget rätt att göra vad de vill.
Det har förklarats att flickan såg äldre ut än hon var och att hon inte kunde prata svenska något bra (vilket den person som tog hand om henne förnekade). Men hon är svart. Hon har bara varit i Sverige ett par år. Hon är rädd för myndigheter efter det hon varit med om i sitt hemland. Självklart blir svenskan sämre, självklart verkar det som om hon tjuvåker.
Självklart beklagar man nu det hela på SJ och sätter nu till ”alla klutar” för att se över regelverket. Bullshit – ni borde vara förkrossade och se till att skapa ett helt annat sätt att tänka. Ni borde lära er av alla gånger ni gör samma fel!
Det hjälper nog inte med något regelverk utan snarare måste man fundera över inställningen till både sig själva, till sina kunder och till människovärde.
En biljett för ett barn mellan sju och femton år kostar sträckan Örebro och Göteborg fem kronor om man är medföljande. Självklart kan man förklara att det var något konduktören inte visste men oavsett så kan man inte tolka ett barn som vuxen om det är elva. Då har man fel på synen eller på sin inre kompass.
Själv har jag en dotter på nio år. Ganska få som ser henne tror hon är så ung. Hon är mogen. Hon kan tala för sig men självklart skulle hon mycket väl kunna bli avslängd. Om hon åkte tåg med mig, jag hade biljetterna och gick på toaletten så skulle alltså hon kunna slängas av – och SJ skulle bara beklaga det hela. Jag antar att jag skulle hinna bli anklagad för både mordhot, våld mot tjänsteman och skadegörelse innan någon hann beklaga. Att slänga av ett barn under femton är för jävligt helt enkelt. För fem kronor per biljett.
Den jag tycker mycket synd om är dels flickan men också storasystern. Flera har påpekat att hon ju inte tagit kontakt med SJ förrän hon kom fram. Men om hon är från Kongo, säkert utsatt för diverse grymheter och flytt tillsammans med sina syskon så har hon nog gjort så gott hon kan. SJs ombordpersonal kan vara svår att komma till tals med även om man är vit, medelålders och man; och inte ger sig.
Att SJ väljer en väg som innebär att det är själva regelverket som ska gälla – inte en mer utilitaristisk princip skrämmer mig. Det är ett ställningstagande som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Och det måste SJ själva ta ansvar för – det kan inte konduktören ensam lastas för även om en viss grad av regelvägran skulle vara bra för ombordpersonalen på SJ även om det råkar handla om att ge folk vatten i stillastående tåg eller helt enkelt vara trevligare.
SJ försöker själva få oss resenärer att förstå att inställda tåg, förseningar och liknande saker är sånt som händer. Man har bland annat gravt försämrat resegarantin, en ombokningsbar biljett är bara giltig i nittio dagar och väljer man återbetalningsbar biljett kostar det mig bra mycket mer än fem kronor, man väljer att höja priserna med jämna mellanrum och försämrar tidtabellerna – men kräver alltså att vi ska acceptera att man slänger av barn som inte har en biljett motsvarande fem kronor?