När Villiam var typ sex år började vi att läsa den första Harry Potter-boken. Högläsning. Varje kväll. Så fortsatte vi. Trots att han kunde läsa så läste vi även sista boken högt. Det var vår grej. Att läsa Harry Potter-serien tillsammans.

Idag var vi på sista filmen. Harry Potter och Dödsrelikerna del 2. De hade hällt i allt de kunde och toppat det. Den var en värdig avslutning på en era. I eftertexterna så insåg jag också att det på något sätt är slutet på min sons barndom. Precis som Harry Potter har han växt från en liten pojke till en ung man.

Jag tror att Harry Potter har varit bra för de barn och unga som växt upp med honom. Barnen är i centrum, de är de smarta. Och det är en klassisk gott-ont-historia. Oavsett vad vi vill försöka påskina så är det så vår värld många gånger fungerar. Vi behöver hjältar när vi växer upp och Harry Potter, Hermione Granger och Ron Weasley är bra hjältar.

Nu är barndomen och Harry Potter över. Pottermore må bli en intressant fortsättning men det blir nog aldrig samma sak. Pottereran är över. Nu är nästa era på väg.