När jag var och tränade idag tänkte jag igen på det här med att inte ge upp. För mig handlar det inte om att ge upp när det gör ont – det handlar om att motstå uttråkningen i träningen.

Idag funderade jag över det när jag stod på träningsbandet. Och funderade över vad Daniel B gett sig in på. I måndags satt jag med honom och gick igenom dator och telefon, i onsdags var jag med och vinkade av honom när Generation 7 (ett projekt som JMW varit med att jobba med) startade med det första projektet: Poeten som cyklar till Gibraltar.

Hur uttråkad kommer han inte bli? Åtta-tio mil cykling per dag. Minst. Femtio dagar. Minst. Hans idé är att se hur hans poesi blir av att vara utmattad. Säkert också att vara uttråkad. Det är inspirerande att möta någon som så lever sin konst som honom.

Men hur gör man då? Undvika uttråkning. Undvika att ge upp.

Senaste tiden har jag funderat en del på just nästa steg: vart är jag på väg nu. När jag i tisdags var på Disruptive Change så pratade Terrence E Brown bland annat om att förändra genom att göra pivot dance: en fot kvar och den andra i rörelse. Förändring handlar inte om att springa rakt fram, att lämna allt bakom sig utan att smart utnyttja sin kunskap, sin erfarenhet och skapa något nytt utifrån det.

Förändring handlar inte alltid om att förnya. Lika mycket kan det handla om att välja det som fungerar men att se det ur nya perspektiv. Att förflytta en del för att se möjligheterna i vad som redan är.

Allt för att undvika uttråkningen.