Lördagen har spenderats tillsammans med de saker som kostar mest i mitt liv. Nej, jag har inte åkt tåg. Jag har bytt däck och tvättat båda bilarna…

Cracking skulls and going postal on two cars.

Jag önskar mig efter idag följande:

• En dyr garagelyft. Två bilar, två olika system för att lyfta bilarna. (För att inte tala om att båda bilarna har olika dimension på sina muttrar).
• En plattare garageplan. Det hänger ihop med varför jag ännu inte har en garagelyft – garageplanen har typ fem-tio centimeters höjdskillnader. Observera pluraländelsen… vår garageplan är jävligt gropig.
• En ny bil. Den röda, vår Opel Vectra, hatar jag. Min aversion mot den gör mig kräkfärdig ibland. Idag höll jag på att få spel: vänster backspegel ramlade bara ur fästet. Bara sådär. Jag stängde dörren, hörde ett klirr och såg inget i bakspegeln.
• En egen tvätthall. Att tvätta bilarna innebär antingen att man ska försöka baxa in den röda i en GDS-hall. Den är lång. Och tvätthallar verkar vara byggda för Minis. Idag fanns det inte ens plats i de hallarna. Så istället har jag spenderat en försvarlig del av min lördag vänta på min tur i Statoiltvätten. Och en försvarlig surv av mina inkomster. Två bilar + tvätt är en bättre fest.
• En egen personlig servicetekniker. Här hemma. Som fixar allt det här.

En personlig servicetekniker skulle också kunna förklara vad det är för lampa som blinkar i Renaulten när den står still. Anar att det ska vara en varningslampa för att man fortfarande har nyckeln i och då är det ju fransk logik: en lampa som blinkar ovanför hastighetsmätaren som ska påminna att man inte tagit ur nyckeln…hur smart är det? Det är ju knappast så att man sitter i bilen om man glömmer nyckeln i tändningen… Eller så är det en nedräkning tills bilhelvetet imploderar.