På tåget hem från Stockholm. Veckan from hell är faktiskt över. En fantastiskt intensiv men oerhört rolig vecka. Och nej, nästa vecka är inte egentligen mindre intensiv. Fyra dagar i Stockholm, åka till Västerås med vändande…bil och sedan jobba i Eskilstuna. Och julfest på lördag sen. I Borlänge.
Men oavsett att det ibland blir mycket, och att det ibland verkligen kör ihop sig med projekt som inte riktigt blir som det är tänkt så njuter jag. Jag gör verkligen det jag vill och jag är inte fast i något. Det är mitt val även den gång jag blir frustrerad.
Och igår, när jag var så trött som jag var, kände att det verkligen var nära att jag gick på knäna så bara väntade jag på mina demoner, mina svarta följeslagare – känslan att det är meningslöst, att jag är meningslös och att jag lika gärna kunde sluta kämpa.
Men de kom inte. De. Kom. Inte.
Jag blev själv lite förvånad.
Men kanske kan det handla om att för att ta makt över sitt liv måste man ta makt över sin situation. Och först då får man makt över sin själ. Hur man gör det är upp till var och en. Varje människa måste helt enkelt hitta sin metod, sin kontext där man kan fungera. Uppenbarligen är min att vara egenföretagare. Att på så sätt slutligt faktiskt finna någon sorts frid. Mitt i det totalt galna stressiga liv jag lever så finns det en sorts frid. Mitt i att jag inte vet om jag nästa år kommer vara kvar i det här, eller göra något annat, eller utveckla vissa saker och låta andra vara. I den osäkerheten finns en sorts frid, a sort of homecoming. Och jag skiter i personer som försöker att slå ner mig i skoskaften. Jag vet vad jag kan, jag vet vad jag håller på med. GTH.
Om exakt en månad börjar ett nytt äventyr. CES.

– Postad med min iPad