Om 9/11 och SD

En årsdag. Elfte september. Ett datum som förändrade världsordningen. Fyra flygplan – bilden för det moderna nittonhundratalet styrs till ett terrordåd som totalt bygger om värderingar, världsbild och politiska landskapet. (tidigare skrivit om det här och här).
Samtidigt är det nu en vecka kvar innan valet i Sverige. Är det ett ödesval? Inte egentligen. Förutom en sak: Sverigedemokraterna kan komma in i riksdagen. SD som arbetat hårt för att bli mindre rasistiska och mer konservativt exkluderande. För oavsett hur de försöker att vända sig så är de inget annat än en grupp personer som ogillar invandrare, anser att islam per se är ondskefullt och sätter “svenskhet” som något som är bättre än andra kulturer.

Jag har valt att inte kommentera alla dumheter som det partiet lyckats med de senaste månaderna – för det är ingen mening att argumentera med idioterna som dyker upp i kommentarsfälten.

Jag kunde inte annat än att roat inse att SD precis som andra partier försöker lyfta fram pensionärer som fattiga – samtidigt som vi vet att vi aldrig haft så generellt välbeställda pensionärer som vi har idag… Snacka om att hittat den svenska motsvarigheten till “soccer moms”.

Tyvärr hänger SDs framgångar ihop med dagens datum. Al Quaida-terrorismen, Bushs “War on terrorism” utvecklade sig också till ett krig mot islamismen, ett krig mot en ung religion och en äldre religion. Det skapade en rädsla för De Andra. En skräck som i mindre intellektuella innebar en generalisering: eftersom de som körde planen var muslimer så är alla muslimer onda. Vem som helst kan inse att det är en oerhört korkad generalisering men rädsla skapar irrationalitet och anti-intellektualism.

I en kamp mellan två kultursynsätt där SDs lösning är att separera, isolera sig för att skydda något som de anser vara värt att skydda: ett kollektivistiskt synsätt, ett Sverige som inte längre är och deras politik innebär att Sverige kommer förlora sin innovationskraft och snabbt bli fattigt, irrelevant och dränerat på kunskap.

Själv tror jag att SD kommer in. Det finns alltför många personer i Sverige som är rädda för det nya, som innerst inne när en folkhemsrasism som nu fått en möjlighet att föras upp till ytan. Däremot tror jag inte att de kommer kunna utföra något. De har ingen politisk plattform, de har inga personer som förstår politiken i grunden. De är ett enfrågeparti, ett missnöjesparti befolkat av personer som kommer att göra bort sig.

Men det innebär att vi får en helt ny politisk sfär. Och det är allas vårt ansvar att se till att vi inte går mot en dansk, eller för den delen norsk, situation. Min uppmaning till politiker är: stå för er ideologi om allas lika rätt. Min uppmaning till nysvenskar och invandrare: ge inte de svarta krafterna vatten på sin kvarn. Och till oss alla: förändra bland individer.

För att vara helt ärlig: gör tvärtom mot såväl islamistiska terrorister och SDare – använd hjärnan.

Uppdatering: Och många vet att jag anser att Humanisterna har en väldigt förenklad syn på kristendom som ibland liknar SDs syn på islam. Andra har sett detsamma. När det gäller SD så är det solklart att de inte egentligen bryr sig om realiteter: islam är ondska. Trots att en liten norrländsk inlandskommun som Strömsund nog borde ta emot invandrare med öppen famn – annars kommer det snart bli tomt och dött däruppe. Generellt tycker jag att SD påvisar dålig demokratisk grundsyn men tyvärr visar andra detsamma: det är aldrig ok att försöka tysta någon med våld.