Gardell och ett skepp till Kurdistan

Ship to Gaza-historien fortsätter lite i skymundan för prinsessbröllop, fotbolls-VM och oljekatastrof. Mattias Gardell berättar sin story – och får rejält på pälsen då han faktiskt tidigare förklarat att han inte sett det med egna ögon.

Oavsett: journalister och andra har blivit av med sina datorer och kameror, och skyddsvästarna som israeliska myndigheterna använt som argument för att båtens passagerare var beredda på våldsamheter kan handla om professionella journalister som då blev måltavlor, är ett slag mot såväl pressfrihet och demokrati. Däremot tycker jag att hans förklaring om att det var en fredlig och humanitär konvoj och samtidigt ett försvar för våld – oavsett med vilka tillhyggen – blir inkonsekvent.

Tycker dock att Ulf Calmersunds historia visar en annan sida av konvojen – men på den båten skedde inte heller det extrema övervåld som på den båt som Gardell var ombord på. Det måste stämma till eftertanke: icke-våld skapar inte en våldsspiral.

Surrealistiskt är att ett gäng israeliska studenter vill starta en konvoj till Kurdistan för att testa om turkiska myndigheter är så fredliga och öppna som de nu vill försöka vara. Självklart är det ett gäng som inte i första hand är intresserade av att hjälpa Kurdistan men det är onekligen en intressant aspekt på hela historien – Turkiet som stat gör minst lika stora övergrepp mot kurderna som Israel gör mot palestinier.

Sen är det sorgligt nog så att vissa personer som läser om Ship to Gaza är om inte helt blinda så fullkomligt enögda. Den senaste är ”Svennis” som fastnat i att jag inte anser att en bojkott mot Israel gör till eller från – trots att jag knappast står på Israels sida så har det blivit hans stötesten med mer och mer dumma kommentarer.

Uppdatering: Det här är en soppa av massa svart-vita åsikter vilket en del kommentarer visar. Ignoransen finns på båda sidor och dikotomierna utökas konstant. Federley försvarar Israel på ungefär samma sätt som andra försvarat Hamas den senaste tiden. Thomas Hartman är en av de få som faktiskt försöker att förklara att det inte finns några politiska poäng att tjäna på det här.