Förra söndagen åkte min son omkull på cykeln när han skulle iväg till badet – ja just det: det där jag var orolig för. Men han badade glatt i en hoper timmar. Sen tränade han, fyllde år, var med på gympa i skolan. Sen ramlade han igen i torsdags.

Den här veckan har jag varit mycket i Borlänge, suttit på Palladium och jobbat intensivt med ett projekt. I fredags ringde HS hem mig eftersom sonen skulle på match men hade ont i vänsterarmen som han landade på i söndags.

Den var rejält svullen.

Så istället för match blev det akuten. Vilket också blev istället för vinprovning med väninnorna för HS. Jag och TP fick vara hemma. Tid tog det. HS är en skötsam människa vilket innebar att hon stängde av mobilen så vi visste inget förrän framåt halv tio.

Bruten underarm.

Läkarna förklarade att barn faktiskt kan vara så här. Själva kände vi oss som rejält dåliga föräldrar men samtidigt: den svullnade upp först i fredags.

Nu är det minst fyra veckors något annorlunda tid för sonen. Fotbollsträningarna kommer han gå på men istället för att träna så ska han försöka hålla igång med promenad liksom att han ska vara med på taktikgenomgångar och sånt. Golfsäsongen lär bli framflyttad för hans del och cykeln får stå, ingen skateboard och generellt lite tristare tid.

Små barn små bekymmer eller hur var det nu?