Jag har varit ute på en liten tour. Eller snarare – jag åkte ner till Alunda utanför Östhammar för en kvällsföreläsning. Liten lätt tripp på cirka 50 mil tur och retur. Föreläsningen gick mycket bra. Det var lite skumt att komma in i en missionskyrka generellt och ännu skummare att inse att i bokstället fanns Ulf Ekmanlitteratur och på anslagstavlan diverse framgångsteologiska Jesusaffischer. Så insåg jag att jag ju var i närheten av såväl Uppsala som Knutby…

Eftersom det var kvällsföreläsning och jag ska jobba hemma idag torsdag valde jag att ta bilen och Iphonens kartapp visade vägen över Gävle och Tierp.

I Tierp var jag i behov av kaffe, en macka och annat. Jag parkerade vid Hemköp efter att ha snurrat runt ett tag. Insåg snabbt att Tierp inte var någon metropol om man säger. Gick under järnvägen och började leta café. Insåg att Tierps centrum slutade efter Konsum. Som hade ett café modell 70-tal och pengatoalett (inga lösa pengar). Inga mackor hade de heller. Så jag knallade tillbaka under järnvägsviadukten och där fanns det inte mycket heller. Ner mot stationen igen och faktiskt – där fanns Tierps enda café. Men den ensamma smörgåsen som fanns tror jag var från ett tidigare liv.

Så det fick i slutänden bli en smörgås och en dricka i bilen, inköpt på Hemköp. Resten fick vara.

Det märkligaste var dock känslan som kom över mig. En riktigt krypande klaustrofobisk ångest. Det var en rätt ok vårdag, fåglarna sjöng och det var sådär kallvarmt i luften. Men det var nästan som om man kunnat lagt på lite skräckmusik, och skapat den där känslan av skräckinjagande förväntan på undergången. Hjärtat knöt sig i bröstet på mig och jag var till slut tvungen att åka innan mackan var uppäten.

Det fanns något i Tierp som antingen påminde mig om det instängda i Köping, eller något annat – en känsla av att det finns samhällen som är så dömda till icke-utveckling. En sorts air av instängdhet, av hopplöshet som gjorde mig modfälld.

Kanske handlar det om att jag helt enkelt också insåg att det är just så. De små samhällena kommer ha svårt att vara något annat än rätt hopplösa sovstäder till de större. Där det enda som gror är en längtan bort eller uppgivenheten i att vara fast.

Uppdatering: Jodå Jardenberg, jag kollade min Alla kartor-app och det såg deprimerande ut :). För att inte tala om hur det såg ut i McNavigator…