Tågkompaniet – kom in i matchen

Efter en trevlig (i tid) resa med SJ från Göteborg landar man i Hallsberg. Fine and nice. Tågkompaniets tåg står inne på stationen och väntar. Allt går som smort.

Det har varit en intensiv vecka. Det är fredag. Varför inte ta en öl eller ett glas vin de nästan tre timmar som det tar att kajka genom Bergslagen med Reginatåget?

Eller bara en kaffe.

Inte om du råkar leva i 2010 och bara ha kort i plånboken.

Tågkompaniet väljer att inte ta emot kortbetalningar.

Ja. Läs det igen. Tågkompaniet tar inte emot kortbetalningar. Bara cash.

Vi kan säga att jag blev lite förvånad. För de har gjort det förut.

Det är pinsamt att ens andas att jag jobbat med dem i min tidigare reklamkarriär. Welcome to the reality Tågkompaniet. Att inte ta emot kortbetalning i februari 2010 är som att förklara att e-mail eller en hemsida inte behövs. Det är som att säga att bilkörning är något som bara ska göras på lördagar och i 10 kilometers hastighet.

Hur är det med er andra? Hur ofta har ni kontanter i plånboken? Jag kan lugnt säga att det är ytterst sällan jag nyttjar kontanter. De enda gånger jag går bet när det gäller kort är typ riktigt små, skumma tobaksaffärer i Stockholm eller Malmö. Annars har snart sagt varenda liten låda en kortläsare och kan ta emot kortbetalning.

Så vad beror det på Tågkompaniet? Snålhet? Eller att ni missat att människor handlar med kredit- och bankkort? Är det så illa i Gävle att cash is king?

Vad ger det för bild av ett företag som ska konkurrera med SJ om man inte kan erbjuda normal service för sina resenärer? Jag menar: jag är den förste att hurra för avreglering av vad det än månde vara. Men då måste företagen som tar över prestera och leverera mervärde. Annars kommer någon annan att få koncessionen.

Är jag extra grinig? Kanske. Men jag är också rätt trött att som konsument bli bemött med “nä, vi orkar inte erbjuda det” från företag generellt – och om jag ska sitta i flera timmar på ett tåg så vill jag kunna handla på det sätt jag valt.

Sen kan man verkligen fundera hur man tänkte när det gäller säkerhet. Kortbetalningar är något som många olika företag går över av ren säkerhet. Att välja bort det verkar i min värld vara rätt kass politik runt personalen.

Så visst – jag är sur över att jag inte fick handla ens en kopp kaffe på grund av att jag bara hade femton spänn (eftersom mitt svarta priokort inte gäller på Tågkompaniet) men i stort känner jag fasen djup sorg över att ett företag som i grunden bygger på en sån häftig story faktiskt inte levererar den standard som många människor blivit vana vid.