Med anledning av att vissa missat grundläggande saker i min postning från igår: Jag är inte sjuk. Jag har en kronisk åkomma. Det hindrar mig inte i något. Det är som allergi, eller reumatism eller whatever. Jag mår bra. Jag är glad. Jag jobbar mycket, sover lite men det har jag gjort i hela mitt liv. Den stora faran för min del är inte stress utan frustration: att fastna i saker som inte går att lösa.

Så det är ingen fara med mig. Nu ska jag åka på Harry Potter med sonen.