En solig dag för tio år sen

Det var det. Sjukt varmt, soligt och klarblå himmel. HS hade legat inne på 33an eftersom det gått över tiden och vattnet började att försvinna.

Han skulle kommit i början av maj. Men kom den 19e. Sen dess har inget varit som förut. Och det är jag glad för.

Imorgon fyller Solstickan tio år. Det har gått fort, det har hänt oerhört mycket och samtidigt känns det som om man kommer ihåg varje minut i varje atom av min kropp. Det är en lång smal kille med de snällaste ögonen, det rufsigaste håret och den mest gnistrande intelligensen som åker runt på sin 24-växlande dirtbike, spelar fotboll och datorspel och har min gamla mobiltelefon i ett band runt halsen. Det är den där oerhört trygga och ibland retsamma men aldrig elaka storebrodern vars frågvishet aldrig tar slut.

Letar efter den första bilden. Han i plastlådan, mitt finger i ett fast grepp. Det är väldigt lite annat som är viktigt då. Även om man lätt glömmer bort det så är det lite som är viktigare idag.

Grattis mitt älskade barn.