Min vän Ulrica är äntligen hemma. Hon har varit i Afghanistan och man har följt henne via bloggen Warriorprincess. Nu är det över – sista inlägget är gjort för nu är hon hemma i Leksand. Själv är jag mest glad att hon gjorde resan – och jag anar att det inte kommer vara det sista äventyr hon ger sig ut på. För jag vet att det finns ett berg som spökar i bakhuvudet på henne: Ulrica var en av de som jag jobbade med runt 8201-projektet. Som nästan kom upp på toppen.

Jag är inte så äventyrlig av mig. Visserligen valde jag att steppa av från Heimer & Company och starta eget – det är ett äventyr. Men att välja att göra såna saker som Ulrica gör – det är inte riktigt min grej. Men jag fascineras av en sån som henne, av hennes driv och upptäckarlusta.