Konsekvenserna av TPB-domen är så långtgående att det svindlar. Anders Mildner skriver bland annat om det idag.

Idag kan du bli åtalad i åtal som i princip är beställda av företag. I princip handlar om att rättegången tar vid där razzian mot TPB 2006 slutade.

Idag kan du bli fälld utan några som helst vettiga bevis. Uppsåtsbrott är knappast något som är enkelt.

Idag kan du få betala gigantiska summor för att ha skapat en sajt som ger människor möjligheten att dela material – oavsett dess copyrightmässiga status. Oavsett vilken del i kedjan du är. Bye bye bredband.

Idag slutade Sverige att vara en demokratisk rättstat. (Och Dick Harrisson visade sig ha icke-demokratiska, extremt egoistiska åsikter. Precis som att Journalistens ledare uppenbart är ointresserad av saker som rättsäkerhet. Eller att få fakta rätt – TPB rättegången handlar inte om att de fyra åtalade stulit något. Giertta är en sak – hjärna verkar vara en annan.)

Uppdatering:

Vägverket och entreprenörer bygger vägar. På vägar sker brott. Alltså bör man kunna stämma Vägverket för medhjälp till såväl rattfylla som vårdslöshet i trafiken. Fortkörning bör också både utdömas till den som kör bil (ipred) och till Vägverket (tpb-domen).

Det verkar som antipiratbyrån rasslat ihop sina styrkor och gett dem i uppdrag att ”gån runt och förlöjliga alla som är emot domen. Använd inga försök till logiska argument utan använd personligt nedvärderande ord och nedlåtande språk. Gån och gör rätt så kommer ni till författarhimlen!”

Uppdatering:

I kommentarerna ombedes jag hålla käft eftersom herr Michael Karnerfors uppenbarligen anser att personer som inte tycker som honom inte har rätt att uttrycka sin åsikt. Det intressanta är vad han anser om exempelvis Jardenbergs åsikt eller Mjömarks som också oroar sig vart det här för ett samhälle:

Minskad rättssäkerhet, försämrad integritet och övervakning rimmar dåligt med ord som demokrati, frihet och öppenhet. Det handlar om så mycket mer än förlegade affärsmodeller och upphovsrätt. Och det skrämmer mig att inte fler reflekterat över detta.

Sen verkar ingen – inte heller den fina politiskt korrekta kommentatorn – funderat över sansen och måttan i skadeståndets storlek utifrån brottets art. När fick någon som blivit misshandlad senast några miljoner i skadestånd? När fick den våldtagna 16-åringen mer än några futtiga tusenlappar? Uppenbarligen är skadan mindre i ett normalt brottmål än vad de stackars skivbolagen lidit. Sorry, men jag är för en vettig upphovsrätt. Problemet är att den vi har är inte vettig – den lirar inte med den tekniska, och värderingsmässiga utveckling som finns.