“Inger” och Federley i samma jolle

Ok. Nu vet vi att “kd-bloggaren Inger” är fejk så det skvätter om det. Nu blir det faktiskt lite kul istället. Det blir mer och mer välgjord satir helt enkelt. *applåderar*. Nu gick dock människan lite för långt när “hon” gick med på Twitter. “Hennes” val av vilka hon följer initialt avslöjar henne: idel kända ansikten ;).

bild-371

Nu är det helt enkelt inte trovärdigt längre även om försöket att omintetgöra det faktum att det är någon i sociala media-sfären som skapat bloggen är roande. För människan kan sin bibel liksom hon eller han kan sociala medielogiken.

Problemet med det hela är att det slår sönder den trovärdighet som ändå byggts upp. För precis som med Federleys bloggstunt (bloggstrunt…) idag – där han bevisar sin tes att (hans) blogg har hög impact hos traditionella medier, men genom att bevisa det med hjälp av en fejkad bloggpostning omintetgör den impacten eftersom ingen längre vågar tro på vad han säger, liksom avslöjandet om att Black Ascot-bloggen var hyperfejk, så skapar det hela  osäkerhet över vem som faktiskt står bakom ett meddelande. Självklart är det som Allis skriver: att den sistnämnda är så bra att det kan vara ok som konstverk. När det handlar om vad vi läser finns det självklart en del av oss som vill hänföras, förföras av en bra historia (som Black Ascot är).

Men utifrån ett metaperspektiv på bloggandet så känns det lite jävligt för en annan som bloggat sedan 2001 och varit som en terrier på alla som dissat bloggande. Som försökt inspirera både privatpersoner och företag att använda det för att öka transparensen, möjligheten att ärligt kommunicera med andra och se det som en möjlighet till en ökad demokratisering av det fria ordet. För om sanningen inte är dyrare än så här – vad är det då ens för mening att kommunicera? Att fejka saker är att driva med sin publik, med sina läsare. Är det vad vi vill att bloggosfären ska utvecklas till?

Uppdatering: Läser i en Bloggytråd att Kristdemokraterna jobbar hårt för att stänga Ingers blogg. Det är iofs förståeligt men jävligt dumt. Se till att motbevisa faktumet att bloggen finns och ta samtidigt chansen att rensa ut garderoben – förklara att som kd-are så kan man inte ha såna odemokratiska och inhumana åsikter osv. Jag vet ju att det finns bra folk i ert parti – även om vissa uppenbarligen är sneda på mig.

Uppdatering: HAX tar upp hela Federleygrejen. Och jag kan hålla med honom: en blogg behöver inte vara trovärdig bara för att det är en blogg. Problemet är ju att verkligheten gör att vi gärna bygger generalismer. Vi tror på massmedia – för det har vi lärt oss att göra. Vi tror inte på fula gubbar som bjuder på godis – för det har vi lärt oss att inte göra osv. När det gäller bloggar vs. traditionella medier så är juryn fortfarande ute – men Federley, Inger och andra ger onekligen skäl för att luta åt att det är inte bra att tro på bloggar generellt.

Det intressanta är att Federley nu försöker sig på att göra en ytterligare vinkel – att han “nästan” menade det han skrev i den första bloggpostningen.