Det började med att dottern var sjuk. Jag kunde flytta mina internmöten så jag valde att vara hemma på förmiddagen med henne. Kvart över tolv ringer ”hem”telefonen (jo, Åsk, vissa av oss har det fortfarande :)) och det är skolsköterskan. Solstickan har dragit skallen i backen när de lekte på en isfläck. Ingen hjälm – de är ju ”stora nu”. HS var precis på väg hem så med skolsyrran i ena luren dirigerade jag om Opel och HS till skolan att hämta upp en styck son. Som hade ont i huvudet och efter konsultation med sjuksyrran till granne åkte ekipaget till akuten i Falun. Där är de ännu. När de skulle åka hem, äntligen, så blev han yr igen och då blev det röntgen. Själv kan jag fundera om yrsel inte kan handla om att han inte fått äta sedan elva. Men det är nog bäst att kolla. Just nu ligger han på röntgen och får dropp för att utesluta just hungern. Men nu börjar jag bli lite orolig faktiskt.

…

Sen har jag uppenbarligen hamnat i en mycket märklig situation. I helgen hittade jag en dödsannons och funderade över ordet KOJV. Det visade sig vara en känd it-profil och för de av mina vänner som tillhör den scenen la jag ut dödsannonsen. Snart fick jag ett mail från mamman som förklarade att familjen blivit ledsen för att jag lagt ut faksimilen av dödsannonsen som publicerats i papperstidningen. Så jag beskar bilden mycket hårt. För att idag plötsligt blivit ombedd av frun att återpublicera hela dödsannonsen… Jag gjorde allt i god tro och hamnade i världens märkligaste situation. Man kan lugnt säga att jag snart borde lära mig att aldrig publicera faksimiler någon gång mer i evighet…

…

Uppdatering: Solstickan är på väg hem. Han ringde från bilen:

Pappa! Det var som om jag skulle bli nedfryst som Han Solo! Vill du ha något från Mackan?