Allvarligt talat. Det känns som om Deepedition just nu är världens tråkigaste blogg. Trots att DVIJDVS utnämnt den här bloggen till världens tråkigaste så känns det fan som om Deepedition just nu slår den med hästlängder (däremot kan jag tycka att tseabeach antagligen har det konstigaste URL-namnet). Visserligen utnämnde Rex G sin egen blogg till universums tråkigaste redan 2005 och till slut blev han själv så uttråkad att han la av. Eftersom det tog tre år minst så måste han vara utrustad med bra tålamod och något serum mot uttråkning.
Det är inte jag.
Tyvärr tror jag helt enkelt att det har med att jag är rätt uttråkad i allmänhet. Det är mycket som gått i stå. Vilket inte handlar om att det egentligen gjort det utan att det har gjort det i min hjärna.
Träffade en gammal kompis vid Sportbytet1 och lite snabbt kollar vi av hur det är. Han frågar självklart lite om hur det är och jag säger som det är – att det är lite segt just nu. Och jag påpekade att jag är väl helt enkelt lite rastlös, och vi skrattade menande då han väl startat närmare sjuhundra restauranger typ…
Det är sådär. Jag brinner som fan. Och jag är rätt mycket entreprenör när det gäller att starta saker, att driva saker framåt. Men jag är en usel förvaltare. Det tråkar ut mig å det grövsta. Om jag byggde hus skulle jag gilla planeringen, att bygga upp själva strukturen men att sedan göra det sista finliret och sen renovera: hello, kan jag köpa en hantverkare som gör det åt mig?
Sen är det väl så att jag nog ska ge fan i att ens försöka med det mer hands-onpraktiska om jag fick för mig att bygga ett hus. Jag har bytt däck på båda bilarna idag. Det är ingen svårighet. Baksidan var att ingen har städat garaget efter sommarens köksbravader (och nej, köket är inte klart heller). Så för att få tag på de åtta däcken, som är på ett intrikat sätt utplacerade på olika ställen, var jag tvungen att röja väg. Kallt var det. Nå. Uppenbarligen gick något snett när jag bytte däcken, för när jag körde iväg för att pumpa däcken på Vita Faran så slutade ABS-systemet att svara. Ibland. När det svarade så gick det in direkt man nuddade bromsen. Och om man tryckte bromsen i botten när det var i så var det bromsverkan bara på ena däcken. Det höll på att sluta med en våldsam dikeskörning. Så tja, det kommer att bli kännbart i plånboken.
Min vanliga otur.
Och på tal om otur så var jag ner på Kupolen (efter att svurit och åkt hem och bytt bil till Röda Skeppet), gick och kikade på Guitar Hero. Ja, jag är väl typ sist i världen men wtf. I vilket fall så visade det sig att den senaste versionen, Guitar Hero Aerosmith, såldes för typ 499-549 på spelbutikerna. Men den äldre versionen, Guitar Hero III, kostade fortfarande närmare 900. Och det är det senare jag vill ha eftersom Aerosmith är ungefär lika intressant i mitt musiköra som Thorleifs är. Solstickan tycker vi ska köpa Rockband eller Guitar Hero World Tour med trummor och hela kitet. Problemet är ju att vi fan inte har plats som det är nu. Skulle vilja se HS min om vi kom hemsläpande med det.
Idag fick därför endast Jula stifta bekantskap med mitt kreditkort. Inköpet bestod endast av en tiometers skarvsladd och två såna här dosor som ska hålla vattnet från skarvningen mellan sladd och motorvärmarsladd. Såna dosor går åt i den här familjen eftersom de med körkort gärna kör iväg utan att dra ur motorvärmaren, och de utan körkort påminner inte de som har körkort. Typ fyra – fem skyddskåpor går åt per motorvärmarsäsong. Liksom att motorvärmaren egen sladd hänger som ett manligt könsorgan i närkontakt med *pip*. Och den förlängningskabel som jag hade till Vita Faran tidigare råkade jag köra av med grästrimmern i somras. Så det var sån där trist nyttoshopping.
Tristessen och den dåliga planeringen innebar också att jag tittat på film. HS, Solstickan och jag tittade på ”Kingdom of heaven” – som alla utom HS sett förut. Nu var det en perfekt sak att göra när Terrorprinessan transformerat till en (väldigt söt) häxa och varit på Halloween-disco. När TP hämtats och Orlando Bloom ridit ut ur bild (och jag insåg att jag missat ”Fringe”) kollade jag klart på ”Ghost rider” och sen såg jag ”I Am Legend”. Den sistnämnda var erbarmerligt trist men fascinerande rent scenografiskt. Ghost Rider var en sån där skön serietidning som lyckas att bli film utan att tappa bort hela grundkänslan i serien.
På tal om film så har jag funderat över en sak: i filmer och TV så verkar alla chefer ha så spännande jobb. De slipper uppenbarligen lönesamtal, diskutera budget och attestera räkningar. Inte undra på att man stöter på unga som vill bli chefer. Å andra sidan kanske det vore vettigt att se till att chefer får vara ledare: det där papperstjafset kan andra.
… så blev det ett trist inlägg idag också… ni ser…
Ps. Det har inte brunnit någonstans ikväll. Ds.
- affär i Ornäs där man kan köpa och sälja begagnade sportgrejor. Vi lämnade in gamla skridskor och kom därifrån med skridskor till Terrorprinsessn, slalompjäxor till Solstickan och nya skidor till mig… [↩]