Det härjar en pyroman på vårt lilla villaområde och nu börjar det bli riktigt olustigt.

I förra veckan brann en lekstuga, iförrgår brann det i ett garage som är hopbyggt med flera andra bostäder och igår brann vårt redskapsskjul mitt i området. Det är lite olustigt. Solstickan är extremt orolig.

Självklart har alla sina misstankar vilken i sin tur är olustigt: personen ifråga är märklig, saker har hänt runt honom förr och allt runt honom indikerar på en klassisk psykopatprofil.

Samtidigt känns det olustigt, och knappast alltid vettigt, att fastna i såna misstankar. Om det inte är den personen så kommer det alltid bli ett märke på honom – i hans själ.

Det som också händer är att grannar börjar att diskutera eget vaktsystem och ord om att ”om man får tag i den som gjort det så…” rör sig i grupperna som samlas. Det skrämmer mig egentligen mer även om jag förstår känslan.

Vidare är det uppenbarligen så att Borlänge igen kan rendera sig tillnamnet Sveriges Chicago. En person är skjuten på blanka dagen, inatt skedde en allvarlig knivskärning och de senaste veckorna har ett antal mindre misshandlar, rån och annat skett.

Det är uppenbarligen vaktombyte i gängen igen. De gamla, hangaroundsen runt gamla Familjen, är uppenbarligen utmanade av en ännu yngre gruppering. Jag är just nu glad att inte jobba på natten. Det kommer att smälla rejält är jag rädd.

Det är inte roligt att inse att man idag har barn som börjar röra sig i vidare cirklar.

(posten skriven i IpodTouch/Wordpress)