Tre gånger Blondinbella

Idag nås vi av nyheten att Blondinbella väljer att ta en paus med bloggandet. Självklart blir det en väldig massa diskussion i sfären om det och större medier skriver om det (en så pass viktig nyhet att Resumé väljer att bryta sin helgtystnad minsann…).

Det finns väl tre aspekter på det faktum att Blondinbella nu ska lämna bloggandet:

  1. Trovärdighetskrisen
  2. Redan här blev det för flera av oss ganska klart att något gått rejält fel (för första och säkert sista gången så tycker jag och Foto-Lasse ungefär samma sak): att välja att sälja inlägg på bloggen är en ganska klar snedåkning. En annonsör köper in sig i en blogg för att den är personlig och trovärdig, att bloggaren har en hög grad av integritet. Nu är ryktet ute om att Blondinbella helt enkelt kan tänka sig att sälja ut den. Då är det snart slut. Det faktum att hon också valt att hela tiden sälja sina stories istället för att delge dem på bloggen har gjort att det som skapat hennes kändisskap nu blir en sekundär plattform på ett sätt som underminerar hennes trovärdighet och den ömsesidighet som en blogg har med sina läsare.

  3. Sjuttonåring i en ny mediavärld
  4. Självklart har diskussionerna runt hennes festande tärt på henne. När hon blir en del av ett alkoholpolitiskt käbbel, när socialtjänsten börjar att ringa hem till mamma och när allt hon gör ligger under lupp så blir det ohållbart. Att en massa mer eller mindre idiotiska kommentarer runt det övergrepp hon utsattes för självklart gjort henne ont är inte konstigt. Och i grunden så blir hennes intensiva liv helt enkelt ohållbart. Säg vilken 25-åring som orkar med skola, bloggande och fr a massor av festande utan att till slut behöva andas? Att sedan IdiotbrödernaSchulman™ inte klarar av att tjejer är bättre än dem borde hon kunna stå över.

  5. När bloggen blir ett monster
  6. Många är de som känt att man slutat att ha kontroll över sin blogg när den börjar bli känd. Det krävs helt andra strategiska beslut än de som Blondinbella och hennes rådgivare valt. Blondinbellas blogg är besökarmässigt en behemoth. Att ens tro att man kan driva den vid sidan av är naivt. Karolina Lassbo skriver en lång artikel på Newsmill om sina erfarenheter. I vanlig ordning är jag inte överens med henne om allt, lite måste man ändå tänka efter före, men wtf – jag har djupaste respekt för vad Karro byggde upp utan något produktionsbolag, pappamanager och endast sin egen envishet. Och hon om någon vet hur det är när bloggen faktiskt blir ett livslevande monster med en egen vilja.

Andra bloggar om: , , , , , ,