Sent igårkväll insåg jag att min mobiltelefon inte var att finna. Funderade över om det kunde vara så illa att jag tappat den på fotbollsplanen. Men jag kom ihåg att jag svarat Studiomannen på ett sms hemifrån där jag förklarade att jag tyckte han och hans DJ-kollegor hade fel när de menade att ”Vapen och ammunition” är Kents bästa skiva (jag anser att den bästa skivan är ”Du och jag, Döden”), svarat på andra mess också.

Sen hade jag vinkat av familjen ute. Efter det bara farit runt i huset en del, kollat runt på Spotify (ja, jag har äntligen fått ett konto – tack Jocke Jardenberg) och försjunkit i de sista sju avsnitten av Vita Huset Säsong 1 (världens bästa TV-serie ever and ever).

Så den kunde ju inte ligga någon annanstans än hemma. Jag gjorde det man brukar göra när något är borttappat: om det är barnen ropar man, om det är katten häller man mat i skålen och är det mobiltelefonen så ringer man den. Fast då hade batteriet redan lagt av. Eller så var den inte inne. Men mina pengar fick gå till att batteriet lagt av eftersom jag också ringde den från altanen.

Nu på morgonen hittade jag min N95 8 gb – även kallad Black Satan. Under bilen. Tack och lov att jag inte fick för mig att åka ut och leta efter den… Lätt daggbestänkt så fungerar den i varje fall…

Andra bloggar om: N95 8 gb, mobiltelefon, tappa bort, Kent, leta, bil