Tittade ett tag på Björns bambusning från FRA-demon utanför riksdagshuset. Det var inte lika tjockt med folk som förra gången och det var väldigt många PP-flaggor…

Jag tror på att använda alla tillgängliga kanaler oavsett om det handlar om marknadsföring eller opinionsbildning (som ju är marknadsföring av en idé) men på nåt sätt känns det som om den traditionella demonstrationen, de traditionella torgmötena har gjort sitt. Det blir lätt en sorts internpolitisk propagandaonani för de närmast sörjande. Det är inte speciellt upplyftande att se snubbe efter snubbe (den tid jag kollade var det väldigt många män som pratade) som hojtar slagord och argument i en megafon. Ord som seglar ut över Stockholms ström och försvinner snabbt.

Det som är opinionen runt FRA är vad som sker på nätet, via bloggosfären och den påtryckning det gett på traditionella medier. Vilket gett frågan en konstant aktualitet som ingen av de analoga värderingsdrivna politikerna förväntat sig. Det är inte de enstaka demonstrationerna, eventsen eller festerna som gett den stora värderingsförändringen utan faktiskt ett konstant flöde av åsikter från alla lager av bloggare. Det är ord som finns kvar, det är åsikter som kommer att bita Reinfeldt och Tolgfors i arslet om två år.

Andra bloggar om: FRA, demonstration, opinion, bloggosfären, riksdagshuset, analog, digital, värderingar

Ps. Om man ska göra en demo så bör man ha nån sorts gimmick. Idag hade det varit perfekt om alla som var nere på Mynttorget satt på sig hemgjorda foliehattar. Och kanske givit sådana som gåva till de riksdagsmän som röstade ja till lagen förra gången. Ds.