Om jag spinner (min T9 ville göra det till ”spioner”…) vidare på nattens postning så kan man fundera om underrättelsetjänst och manliga nätverks tendens att vilja vara lite hemliga bygger på någon sorts könsmässigt behov av att ha hemligheter. Alla människor känner sig visserligen alltid utvalda när man får höra en hemlighet men grupper som har hemlighållande inskrivet i sitt DNA tenderar att vara enkönade (inser att Ladies Circle är lika hemliga de men de bygger på idén från Round Table). Att inte säga innebär också att man inte kan påvisas med lögn eller inkompetens. Det ser ut som om en hemlig organisation kan mycket mer än de i verkligeten kanske kan. Det hela kan sträckas ut till en diskussion om transparens inom organisationer och företag. Att öppenhet inte ger möjlighet till att mytifiera det varumärke man har.