Marmorsteins kartläggning av FRA-lagen får en att tappa matlusten. En lag som i grunden mer handlar om att rädda FRA – och hjälpa dem att återta sin position i klubben för Underrättelsetjänster.

FRA, som alltid haft hög status bland världens mäktigaste underrättelseorganisationer, förlorade anseende. Sverige hade inte längre något att komma med i det viktiga underrättelseutbytet mellan länder. [—]För Ingvar Åkesson var förslaget en stor framgång.
– Han ville vara med i kabelklubben. Och länderna som är med där, USA, Storbritannien och Tyskland ville ju ha med Sverige eftersom det mesta av den ryska trafiken går via oss, säger en regeringskälla.

Det är tyvärr så – grundlagsmässiga mänskliga rättigheter väger lätt när det kommer till hur lång kuk politiker och tjänstemän kan visa upp i bastun med sina kollegor… Det gäller uppenbarligen också Adolf Reinfeldt. Och Schenström (observera att ordet ”kuk” ovan är en metafor):

Vis av sin företrädares bekymmer med justitiedepartementet kopplade han i ett tidigt skede in statsministerns statssekreterare Ulrica Schenström. Hon, som till varje pris ville visa att alliansen var regeringsduglig, lät partipiskan vina
– Hon sa åt andra moderata statssekreterare att de skulle skita i frågan, säger en källa.

Det är så oerhört det som hänt: politiker och ex-militärer går emot såväl juridiska experter, sina egna och hela svenska folket. För vad? Knappast för att leta efter digitala knappnålar i en gigantisk näthöstack och hoppas att några av knappnålarna kanske kan vara (riktigt korkade) terrorister. Det handlar om att helt enkelt ha störst kuk. Och kunna berätta hur man har makt att med list och rackarspel omintetgöra demokratins grundval.

Andra bloggar om: FRA, Ingvar Åkesson