Det är lätt att man fastnar i orerande om frågor som ligger en varmt om hjärtat. FRA har det handlat om ett par veckor på snart sagt varje blogg värd namnet. Samtidigt har jag lyckats göra mig osams med en it-avdelning hos en kund – de vill ha mitt huvud på ett fat. Det har bland annat lärt mig att min konspiratoriska sida är ingenting mot it-människors konspirationsteorier runt ”kinesiska hackare”. George Bush är en människovän och naivist mot vad jag fått hört från dessa it-säkerhetsmänniskor.
Dock. Det händer andra saker. Köksbygget tänker jag fan inte ens nämna. Det är dyrt, trist och långdraget. För tillfället kan man endast koka mat (iofs en improvement efter att fått levt på vad Familjen Dafgårds har att erbjuda för microvågsugn i tvättstuga) och kaffe kokar man fortfarande i tvättstugan.
Det är Peace & Love i stan. Igår spelade In Flames – det hördes ända hit. Fr a de avslutande bombkrevaderna lär ha väckt halva Borlänge vid tvåtiden. En av mina nätvänner skulle hit och jag fick meddelande via Jaiku att han gärna lånade vår trädgård för att slå upp tältet. Visst sa jag. Imorse när jag gick ut för en morgoncigg och hämta tidningen så såg jag inget tält och tänkte i min stillhet att de väl hittat plats på de överfulla campingplatserna. I godan ro gjordes frukost och jag stod i duschen när ätteläggen kom inrusande:
Pappa pappa det står ett tält i vår trädgård!
Eftersom jag inte sett något så tänkte jag att de väl skulle busa lite med mig. Men de förklarade att det minsann stod ett tält i trädgården och att någon låg och snarkade där. Så när jag tvagat min sargade kropp (va fan – jag har jobbat hårt den här våren och min kropp känns knappast som någon nyutslagen ros) gick jag ut och minsann: på den smalaste delen av vår gräsmatta hade Morris lyckats få upp ett tält! Självklart bambusade jag lite för att bevisa för hans gamla vänner att han faktiskt bodde i tält.
När jag sedan satt och crunchade lite mail inför dagen hörde jag en dragkedja och se där: jag och Morris möttes äntligen i det analoga livet. En skön förmiddag tog vid där vi självklart satt och jobbade och pratade lite omvartannat och när hans dotter sedan dök fram ur tältet så pratades det rejält om FRA, PKU och andra intressanta frågor samtidigt som jag uppdaterade ett par kundwebbar och Morris skötte sina sysslor med sin Asus EEE och en av sina mobiler. Snacka om att Lou är en cool femtonåring.
Lunch ute i Torsång hann vi med innan jag droppade dem nere i stan och åkte hem, jobbade lite och insåg att sex timmars jobb var försvunnet. Tjohej.
Andra bloggar om: Peace & Love, Torsång, Morris Packer, tält, Asus EEE, diskussioner