Jag tror att Kristina pinpointar det hela:

Vi som var med på QS-tiden vet precis vad jag menar. Där var man trygg – där vågade man öppna sig. Det avsomnade lilla samhället i samhället saknas visst fortfarande och finns i folks minne trots att det nu börjar bli flera år sedan det försvann. Jag tror aldrig jag kommer att ha ynnesten att få vara med om något liknande igen. Och att proppen drogs ur så där häftigt har nog fortfarande inte smälts riktigt av de/oss som blev av med massor av text.

För även om jag lämnade tidigare och gick över till att blogga så var det faktiskt just så: något unikt vi skapade tillsammans.