Loo’s låååånga berättelse om en verklighet. En svensk verklighet.

Jag tror det kallas glastaket. Som tjej ska du inte sitta och försvara dig själv med juridiska termer och erbjuda verbalt motstånd, du ska inte vara intelligent och kunnig och ifrågasätta lagstöd och logik från kärringarnas sida, speciellt inte om du knarkat – herregud, knarkare är urblåsta ägg som knappt kan skriva sitt eget namn på papper, inte kan jag sitta där och bemöta deras fördomar och jag ska verkligen inte förvänta mig att bli behandlad med respekt nu när jag varit så urbota korkad att jag bestämt mig för att behålla ett barn som dessutom inte var helt oplanerat. Så är det. Rätta dig i ledet och håll käften bara, annars går det illa. Försök aldrig att motbevisa deras fördomar och visa aldrig att du kan någonting för det ligger dig bara i fatet.

Alldeles fantastiskt fascinerande.

Eller den här texten hos henne:

när jag började vingla, hur rummet bara slöt sig runt mig som en kokong, hur väggarna angrep mig en efter en och hur all luft slets ur mig, hur jag tappade all syretillförsel. Det svartnade och jag kastade mig ner på golvet, osäker på om jag skulle få ett EP-anfall eller inte, men det var inte EP. Det var ångest. Det var som om ett becksvart, sörjigt mörker i form av en knotig, fast hand slet ut hjärtat ur kroppen på mig. Jag låg på golvet och försökte andas medan smärtan skrek som ett barn i min mage. En sådan fruktansvärt kompakt ensamhet. Ett hål rakt igenom mellangärdet. Salta tårar strilade ohejdat ned för mina kinder, droppade ned på mitt parkettgolv. Jag låg och tänkte ”jag måste verkligen dammsuga här” och försökte att inte gripas av total panik. Det gick inte. Paniken bara steg. Som om de senaste månadernas förtryckta känsloliv och alla mina återhållna tårar liksom sprängdes ut ur mig. Den där känslan av att känna sig så fruktansvärt jävla värdelös.

En annan fantastisk bloggare är Schmut. Den här postningen fick en jäkla diskussion att flamma upp. Förutom den viktiga diskussionen är ”Katarinas” lilla märklighet roande:

det är aldrig ok att ens slå någon annan levande organism enligt mig.

Levande organism? ”Every sperm is sacred…” Skulle väl kunna kallas fundamentalistisk icke-våldsfanatism också.

Schmut får frågan om hon hatar sin mamma. Eftersom jag lever under ungefär lika situation så blir hennes svar intressant:

det vore logiskt att göra det och man skulle kunna tycka att hata är den direkta motsatsen till att älska. så är dock inte fallet i min värld. att hata är en oerhört stark känsla liksom kärlek och den kräver energi. jag vill inte ge det hela någon energi så istället är jag nollställd. hon är ingenting. hon finns sällan i mina tankar och hon är som en karaktär i en film man såg för evigheter sedan.

Så är det i mångt och mycket. Fr a – man orkar inte hata så länge som ett helt liv.

Hon har också en viktig point här:

inte låta bli att undra hur det egentligen påverkar människor att bli stoppade när de är på väg någonstans? när någon demonstrerar för det stora, smått obegripliga i någons högst vardagliga liv. när en demonstration för miljön blir en demonstration mot någons egentid. när någon säger sig vara och veta bättre än andra för att man tar tiden i egna händer. det handlar ju inte om att alla tar sin tid och ägnar den åt att tänka ut hur vi ska fixa världen innan allt går alltför snett, utan att ett visst antal bestämmer att NU ska vi ta paus.

Många med en mission glömmer bort att andra inte har samma mission. Själv hamnade jag i en märklig diskussion med ett litet kvasikommunistjon om elitism, där jag försökte mig på inklusiva individargument medan denne körde med rena exkluderande argument som byggde på att ”tänka rätt” enligt en viss mall. Till slut stod jag bara och log åt honom.

Uppdatering: Lite samma sak som statsfeminismen kommit att bli.

Lisa är också hundägare och det verkar vara knivigt som fan i Lund. Det som jag ändå fascineras över allra mest är en av skrivningarna i vad jag antar är den lokala ordningsstadgan:

på för fåglar särskilt avsett område i park.

Så det är en speciell plats som är avsedd för fåglar. Vet fåglarna om det? Får de böter om de skiter på någon annan gräsmatta? Blir de bötfällda om de sitter i några andra träd?

Bullshit har väntat på att få använda några schyssta citat från Matrix. Själv tycker jag ibland livet är konstigare än Matrix – jag menar: Matrix fungerar ju någorlunda. En kul spinoff är det här: Making up your own Matrix-quotes. Sjukt nördigt. Möjligt tack vare wikitekniken.

Sandra H har varit i TV.

Hon verkar vara inne i en svacka. Men såna här gånger är DVIJDVS bäst. Eller här när hon lyckas leka såväl vardagens Perez Hilton, citronmuffin och dagboksbloggare. Och också Linda har hund. Och plockar upp efter sig, och funderar sen över vem som tömmer hundlatrinen. Liksom funderar över vem som egentligen läser alla buggrapporter som går till Microsoft.