Hela JPA-postningen har inneburit ett konstant inflöde av kommentarer, läsare och andra som velat ge en klapp på ryggen (och några som velat ge mig en käftsmäll). Jag har tagit nytt rekord i unika besökare. Jag har under dagen funderat över om Johanna Parikka Altenstedt inte insåg att hennes försök att få slut på diskussionen genom att ringa mig helt enkelt startade det hela igen. Det som bevisats är att hon fortsätter att inte förstå saker: hon förstår inte vad hennes hot innebär – ett motstånd som är starkt stort och skrämmande; ibland för oss alla. Hon förstår inte att hennes dubbelmoralism, där hon å ena sidan försöker föra fram åsikten att personer som Isabella ska debattera under sitt riktiga namn och å andra sidan själv skrivit att hon tycker det är onödigt att personer ska tvingas ut i rampljuset med eget namn. Hon förstår inte att hon själv är den som använder olika härskartekniker för att nå sina syften. Och hon förstod inte att det finns personer som inte är ett dugg rädd för henne. Nu förstår hon det.

Däremot har hon inte lyckats att verifiera sin kommentar. Berätta för mig: ska jag vara en snäll bloggare och låta den komma igenom ändå? Eller ska hon faktiskt få stå sitt kast?

Trots allt det här har jag skyfflat jobb. Sen har vi köpt en dammsugare på Elgiganten (där jag också kollade på ny skäggtrimmer till mig men de flesta ser ut som stora svarta dildos…). Efter tio år får Phantomen utlokaliseras till garaget – pensionärstillvaron för de flesta dammsugare som fortfarande suger bättre än Pamela Anderson (fan den var dålig…). Och jag har sett House MD (ett av de sämre avsnitten), förberett morgondagens fokusgrupp, byggt klart en mediekanalstrategi inför kundmötet imorgon och skrivit ihop en webbtext till en kund. Nu är det klart. Dags att gå och sova.

Andra bloggar om: konstig dag, verifiera, Johanna Parikka Altenstedt, jobb, dammsugare, House MD, fokusgrupp, förbereda, mediastrategi