Poke

Nån pokar mig på Facebook – man kan ju göra det även på personer man inte har skaffat sig relation med. Jag klickar på ”poke back” och samtidigt som jag klickar på Ok så reflekterar min trötta gärna hjärna namnet och anar ett ansikte som gör att jag plötsligt håller andan. Sara. Min vän under åttiotalet. Vi pratar långa nätters prat, långa analoga brev om politik, livet och allt. Precis som med många andra så tappade vi bort varandra.

Jag söker efter henne. Och hittar henne igen. Där på Facebook.
Det kändes oerhört viktigt. Att äntligen hitta henne igen.

Andra bloggar om: , , , , ,