Sitter och tjuväter Gorgonzola och dricker juice. Har bytt dator, startat Illustrator för att jobba om och utöka ett naming-förslag. Startar Google Reader bara för att det tar sån lång tid för Illustrator att starta. Och hittar en postning som är det vackraste jag läst. För det handlar om något som ibland gör ont, ibland är vackert.
Om min och en annans stürm-und-drang-vänskap, en kärlek som är unik och konstig på samma gång.
Det knyter till sig. Där i magen, där hjärtats spets finns. Av den där känslan.
För jag har tidigare tänkt så mycket på den som gav sig av. Som jag la min tillit hos. En stund. Men vars vänskap var så villkorad.
Det är inte den här.
Wish I could speak in just one sweep
What you are and what you mean to me
Instead I mumble randomly
You stand by and enlighten me
The Knife: Silent Shout
Andra bloggar om: vackraste, Gorgonzola, Illustrator, Google Reader, stürm-und-drang, vänskap, hjärtats spets, tillit