Jag sitter hemma. Jobbdatorn. Ska packas ihop. Jag måste åka. Har hur mycket som helst att göra.
Oroar mig för en vän. Har förstått att en annan har valt bort mig totalt. Tomheten är stor.
Jag är ingen bra vän. Jag har höga murar. Jag har för många gånger blivit sviken – jag har hårda vassa taggar som fälls ut direkt. Automatiskt.
Sen gör jag mig själv illa när jag försöker fälla in dem utan att de ska skada någon annan.
Förlåt för det. Förlåt att jag är den jag är.