Realtid kör en lång intervju med Frederick Federley. Onekligen en ”osvensk” politiker.

Säger man vad man tycker är man provokatör i mellanmjölkens land. Folk ska vara så jävla lika. Sverige är ett kapitalistiskt land men när det kommer till privatlivet ska man vara socialist. Alla ska stöpas i samma form. Jag säger vad jag tycker och jag tycker så här. Då tycker man det är en provokation.

Socialstyrelsens projektledare Jan Larsson fortsätter att snurra upp sig i osannolika bortförklaringar. Nu senast då man börjat att inse att opinionen inte alls ligger i samma fas som de själva:

Avsikten är att människor som har lindriga eller obetydliga stressrelaterade besvär kanske i första hand inte ska vara sjukskrivna.

Larsson. Om någon har obetydliga stressrelaterad besvär så är de väl knappast några besvär?

Förklaringsmodell 101 för politiker när det går dåligt: strunta i att reflektera över egna handlingar – skyll på media. Reinfeldt går vidare i denna klassiska och inte alltid så effektiva tolkning.

Det passar inte deras nyhetsvärdering när jag åker runt i landet och pratar med lågavlönade kvinnor.

Nån som tycker att den leende moderatledaren ofta börjar vara sur och bitter?
Stationsvakt ger några tips, och även ett moodboard för moddarnas PR-personer att jobba efter.

Som av en händelse – ur min BBC-feed

Ramlade över ett par roande rubriker i veckan också:
Ur Borlänge Tidning

Ur Dagens Industri