Set me standard

Jag har mått väldigt bra ett tag. Och faktiskt glömt bort att livet alltid väljer att hämnas på lyckliga stunder…

Jag var till bilverkstaden med Röda Schabraket för att byta ut måndagsexemplaret till radio. “Det tar tre minuter!” sa HS. Jojävlarvaddetgjorde… 45 minuter för att stoppa in en radio. Men jag hade trevligt sällskap i örat. Bara det.

När jag tittade mig i spegeln imorse insåg jag att jag just nu skulle behöva gå på uppåttjack. Det har varit svårt att sova – och när jag väl kommer i säng så får jag börja med att flytta på Terrorprinsessan. Hon är snart sex år men stor som en ordinär åttaåring. Och med väldigt vassa armbågar.
Jag är trött helt enkelt. Och nästa veckas semester har gått åt pipan. Jag känner mig för tillfället så här:

null

Vi är panka. Den där jävla resan blev för dyr. Jag är övertrasserad. Och jag har snart slut på Zoloft, och att få tag på min läkare verkar vara lögn.

Vad gäller Färskt och stekt så har det varit så mycket förändringar att jag inte riktigt hunnit med. Ett stort antal feeds har åkt i sopkorgen och några nya har kommit till. Utan att jag markerat det hela. Får se om jag försöker återkalla den delete-frenzy som varit.