Det här är så skarpsinnigt att jag måste citera Lisa, som i en kommentar liksom visar på problemet för såväl folk som för präster:
hela diskussionen reflekterar ju egentligen hur vi ser på religion idag vilket är tämligen komplext.
en präst idag är ett mellanting mellan en andlig syokonsulent och en turistguide med en stark dragning åt det senare medans religion och i synnerhet tro i sig fortfarande ses som något dramatiskt. svarta kappor, celibat och fördömande pekpinnar.de flesta idag tror på något men väldigt få skulle vilja säga att de är religiösa för de passar inte in i den filmatiserade mallen av hur en religiös människa är. på något vis har (den dramatiserade) religionen blivit en motpol till hur vi lever idag och den måste vara statisk för att vi inte ska tro att vi tappat fotfästet.
jag tror det är just det som upprör läsarna av den andra bloggen : prästerna ska inte synas ute i samhället. de ska inte synas på nätet, inte leva i nutiden och de ska födas in i religionen, inte faktiskt studera till en yrkesroll precis som alla vi andra. man förlöjligar en mans skäl att han plugga till präst för det är så mycket enklare än att förstå att grannkillen som är precis som en själv väljer en sådan väg. om han väljer det, varför har då inte jag valt det? vad är det som fattas mig?
tanken är nog: om prästerna är som vi, hur är egentligen då vi? om du inte kan bli räddad från dig själv, saved, upplyft och allt det där, vad är då egentligen motpolen?jag tror helt enkelt att många har missat vad tro innebär.
Jag har inget att tillägga.