Det här gör mig förbannad! Att behöva åka hem och ”sköta sig själv” i samband med ett missfall… För min del har jag varit stödjare både i samband med abort och missfall och sorgen är stor – faktiskt i båda. Den ser annorlunda ut – men den är där. I det förstnämnda handlar det om osäkerheten om man gjorde rätt, skulden och känslan av att ha svikit. I det andra fallet funderingen om det är något man gjort fel, rädslan och saknaden av den framtid som aldrig kommer att bli. Och sorgen över ett barn – om än inte fött. Och varje gång något sånt här kommer upp, kan jag som både jobbar med vårdföretag och känner många inom vården, visserligen uppleva att det är orättvist mot dem inom vården som gör rätt – men samtidigt: om det sker ett misstag är det alltid ödesdigert när det handlar om människans djupaste sorg.
Andra bloggar om: abort, sorg, förbannad, sjukvården, missfall