Man kan ju tycka att det är synd om Linda Rosing men artikeln andas också samma frånvaro av självinsikt som on ständigt förmedlar:

Det funkade inte. Folk har dömt mig ändå, jag släpps inte in någonstans, det öppnas inga dörrar,

Det finns liksom några nödvändiga och grundläggande värden för att betraktas som seriös debattör och partiledare.

• att ha något att komma med
• att kunna förmedla det
• att vara trovärdig

Inget av detta lyckades Rosing med under sin tid som partiledare för Unika Partiet. Om det bara var hennes fel vete fan men att dra en gråtvals och göra tvärtemot vad man själv sagt sig stå för är liksom knappast grund för att vidare bygga upp förtroendet för ett seriöst personligt varumärke.

Folk kommer alltid tycka bu och bä. Det är skitjobbigt, men jag har ju valt det själv. Det blir inte bättre av att jag sitter hemma och gömmer mig. Nu gör jag det jag vill göra.

Vilket är ett uttalande som snarast visar att hennes engagemang för unga tjejer, för politik och samhällsfrågor var något hon inte ville göra.

Sorgligt är det. Men knappast en historia som ska innebära att Linda Rosing plötsligt blir blogg- och mediegunstling. Tycker jag.

Andra bloggar om: Linda Rosing, PR, uttalanden